Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Argonautertåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återtaga sitt fädernearf från farbrodern. På vägen dit kom han till en strid flod,
på hvars strand han anträffade en gammal gumma, som önskade komma
öfver till andra stranden. Jason besinnade sig ej länge utan tog gumman
på sina starka axlar och bar henne ej utan möda öfver till andra stranden.
I den dyiga flodbottnen hade han visserligen måst qvarlemna en af sina
sandaler, men detta bekymrade honom föga, eftersom han ofta varit van att
springa omkring barfotad bland klipporne. Utan att begära någon
tacksamhet af den gamla, ämnade han nu gå vidare; men han fick nu se huru hon
växte oupphörligt och huruledes hon föryngrades och blef allt skönare till
dess hon liknade gudamodren Here, hvars utseende den vise Chiron ofta
beskrifvit för honom. Glad öfver denna uppenbarelse, som lofvade honom lycka
på färden, fortsatte han sin resa och kom snart till den stora staden Jolkos.
Etiketten var ej lika sträng vid den tidens kungahof som den nu är, och
Jason inträdde således oanmäld i kungasalen i sina dammiga och
nedsmutsade resekläder. Men då han framträdde till thronen genom hofmännens
leder, bleknade konungen innan Jason fått framföra sitt ärende, ty han
ihogkom ett orakelspråk, som sagt att en man med blott en sandal skulle ådraga
honom en synnerligen stor olycka. Han åhörde likväl Jasons tal med
skenbart lugn och bad brorsonen hoppas på bättre tider. Emedlertid inbjöd han
honom till sitt bord och behandlade honom gästfritt och vänligt. Då han
ånyo framställde sina anspråk fick han det beskedet, att den kungliga
skattkammarens tillstånd ej för närvarande medgaf återgifvandet af de indragna
ägodelarna, men om den unge hjelten ville från barbarerne i Kolchis
återhemta det gyllene vädurskinnet, som Phryxos hade bortfört från staden
Orchomenos, och hitföra det oskadadt, så skulle man taga hans anspråk i
närmare öfvervägande. Jason funderade på förslaget, frågade sig för hos ett
orakel och erhöll det svaret, att gudarne voro gynsamt stämda för företaget.
Han började derföre bygga ett dugtigt fartyg och drog under tiden vida
omkring för att skaffa sig reskamrater. Han påträffade sådana i mängd, och
då skeppet Argo var segelfärdigt samlade sig femtio hjeltar för att deltaga
i färden. Utom dem, som vi känna från föregående berättelser, böra
särskildt nämnas den trakiske sångaren Orpheus samt Zetes och Kalais, Boreas
bevingade söner. Först gick farten öfver kända farvatten ända till ön
Lemnos. Derstädes hade qvinnorne ihjelslagit allt hvad mankön hette. De blefvo
nu serdeles glada öfver Argonauternes besök och undfägnade dem gästfritt i
några månader. I Hellesponten tilldrog sig intet märkvärdigt. På kusten
vid Propontos blefvo de vänligt mottagne af Dolionernes konung. De drefvo
sedan nattetid för andra gången i land på detta ställe, men blefvo nu
anfallne, emedan man ansåg dem för sjöröfvare, och i den strid som nu
uppstod dödade Jason den vänlige konungen. Det blef stor sorg å ömse sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
