Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ök frän plog
<äll’n ii lös
i Mörhults slcog.
De ryker,
de fnyker,
de gråner,
de dåner,
de brinner, de brinner
allt va de hinner,
å vinner å väller.
Hör, va de gäller!
Kom hem, alle man!
Kom vem, som gå kan,
kom an, man! S’an.
— Bare lögn, utbrast verkgesällen, som satt nere vid
bordsändan och drack kaffe.
— Tal om klocka i alle fall, tyckte mor, eftersom
pojken glömde å gå hem för hennes skull.
Och mor Svensson, hjälphustrun, som jag i tysthet
tackade för att hon räddat skinnet på mig, fortsatte att
berätta. Hennes egna ord kan jag inte så noga
minnas men kontentan var i alla fall denna:
Det var en gång en skärbodräng, som tjänade hos
rättarn på Helgerum. Som den skärkarl han var,
tyckte han förstås att han hamnat litet för långt in i
bondlandet och gav luft åt sitt missnöje i spydiga omdömen
om både folk och fä. Danskens strandhugg på
Händelöp under Karl den elftes tid — eller "kanske va de
då Gustaf Adolf reger’de, de kvitter ma like", sa’ mor
Svensson — hade drängen inte varit med om, men
genom klockan fick han veta hur de gått till. När han
ringde så lät den så här:
Dansken kom från andre strann
te vår ö me ell å brann,
smällde å skott på skott,
2
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
