Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. - Fjerde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes enda förtrogna i detta företag; och som Anna sjelf
gått i en god skola, så både ville och kunde hon lära
Emilia den första innanläsningen; allt, förstås, -i största
hemlighet, tills på sommaren, då mammas födelsedag
inträffade och då hon ville göra en liten öfverraskning likasom
Julie gjort sin. pappa.
Nu kom emellertid landsflyttningen, med alla dess
fröjder och planer, emellan, innan hon åter kunde tänka på
sin storartade föresats, på hvars fullbordande hon börjat
arbeta med stor ifver, så snart hon kunde någon stund
vara undan mammas åsyn. Stundom hindrades hon • häraf
— man kan veta, att det nog var påkostande — från att
springa öfver åker och äng med gossarne på deras
fristunder, som eljest var hennes största nöje,, och då
ingenting var så roligt som att springa genvägen till gamla mor
Maja vid Löfången, der det var så vackert och der det
fanns den allrabästa äng att leka uti, med de vackraste
blommor och allra präktigaste buskar att gömma sig emellan.
En dag skulle mamma fara på ett besök i grannskapet,
och då ville Emilia riktigt på allvar läsa för Anna i hennes
kammare. Men bäst de höllo på dermed, kommo gossarne
inrusande och sade: "nu äro våra äpplen mogna och
nedfallna," dansane omkring med Emilia och ville draga
henne med sig ut. Men nu ville hon, huru påkostande
det var, sitta stilla, fastän bröderna retade henne med att
hon ej skulle få något med af äpplena.
De sprungo också åstad, plockade och åto, åto och
plockade, men hur det var, tyckte de ändå att det var
synd, om Emilia skulle blifva utan. Då hittade de på att
de skulle lägga tre lika stora högar, — men hvarpå skulle de
lägga dem? Jo, Rudolf sprang genast bort till Greta, som
höll på att rensa, ryckte från henne bänken som hon satt
på och knöt af henne förklädet, sedan han upptäckt att det
på afvigsidan var alldeles rent. "Kors, hva’ ä dä för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
