- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
48

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

ville i aila fall skulle vara undergifna. Som det emellertid
ej var något bestämdt förbud deremot, så omtalades saken
snart af Anna för den älskade Emilia, och så blef det för
barnen en stor glädje både denna och en kommande dag.
Svårarare att tillfredsställa var Helena, som vid
underrättelsen omildt utbröt: "se, skall det nu bli på det viset, —
jag som tänkte att få mig litet ledigt."

"Ja, du får det nu så mycket mer," sade fru
Lindsköld, "efter vi nu blifva längre borta." Men detta hjelpte
ej-, ty så snart någonting blef annorlunda, än hon tänkt
det, så kunde det ej vara till lags. "Och nu," tillade
matmodren, "måste anrättningarne göras som till middag, och
skynda dig nu blott," tillade hon, utan att göra afseende på
Helenas invändningar, att det ej kunde medhinnas. Allt
gjordes emellertid efter befallning och medhanns ganska riktigt;
men utkommen i köket, grälade hon svårligen och sade att
alltsammans var bara fruns konster, som litet emellan ändrar
om hvad patron säger.

"Ah, tala inte på det viset," genmälte Lotta, "dåjag
gick att tjena, sade mor till mig: bry dig aldrig om att
tänka öfver orsaken, när du får en befallning af ditt
herrskap, -— det är så mycket de ej kunna säga dig eller du
kan fatta. Vi, som äro tjenare, böra lyda, och om vi göra
det med beredvillighet, så är det bättre både för dem och
oss, både nu och på sistone."

Fritz förföljde nu mamma oupphörligt, för att se på
henne, om hon vore ond på honom, och för att kunna vara
till tjenst, hvilket hon med välbehag märkte. "Gå nedtill
kusken," sade hon, "och bed honom komma upp med lådan
till stora vagnen."

"Genast," sade han, och så bar det af i fyrsprång
till stället; men då lådan var bra tung och obeqväm för en,
föreslog kusken att de skulle taga i hvar sin ända,
hvilket han likväl snart ångrade, ty Fritz sprang så fort, att
det fordrades all möjlig möda att följa med.

"Se så, Fritz," fortfor nu modren, "gå nu och bed
Emilia genast komma hit med rent papper." Detta skedde,
och så fick Emilia tillsägelse att lägga papperet omkring i
lådan och räkna servietterna samt sedan hafva reda på
dem till hemkomsten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free