Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
det, att när Nils Andersson härom året rev två av
sina gamla längor, och både Spissen och andra trodde
att där nu skulle bli värre längor än någonsin,
så blev där aldrig byggt mer än en länga, låt vara
en mycket bred sådan, och i stället blev där en vid-
sträckt utsikt, vilket förmodligen Nils Andersson och
hans många döttrar och pojkar roade sig av utan att
ana sin degradation. Men i andras ögon voro Nils
Anderssons döttrar lika kringbyggda för det, och Anders
visste gott att där åtminstone skulle bli till både tak
och järntrumlor för den som fick Kistena.
Emellertid hade över Anderses ansikte en viss
förlägenhet utbrett sig, vilken ingalunda blev mindre
synlig, när Frisken höjde sin högra mustasch och
sade: »Ja, nu får vi väl skicka en taleman, om inte
Bertel har frieriet klart.»
Ty Bertel såg ingalunda ut som om så var för-
hållandet.
»Saken vilar på det,» sade Trois och strimmades
ganska mycket kring ögonen, »att nu kan en säja, de
står i tidningen, sen Spissen har fått fatt om et, så
nu gratulerar vi i dag, och fler kommer där i marn.»
»Ja, du får gu förlåta mig, Bertel, det var ju rent
galet sagt, men det flö av mig, innan jag hant å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
