Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
tänka mig om. jag visste att där var ingenting som
kunde förarga Spissen så dant som det.»
»Vi skickar Frisken, han kan nock framförat,»
roade sig Trois med att säga.
»Ja,» sa Anders, »för skulle du göra det, så kom
du nock aldrig till slutet.»
Nu reste sig Bertel:
»I får ble här tills jag kommer igen. Det är bäst
å få sin dom med detsamma. Och jag skulle väl gått
den vägen en gång ändå.»
Han fick sin långa käpp i farstun.
»Jagu,» jublade Anders, »gu tror jag icke han
ger sig i väg.»
Och mycket riktigt, Bertel gav sig visst i väg,
förbi fönstren och genom porten, medtagande hundens
välsignelser,
Bertel skulle naturligtvis inte nu in på vägen,
utan skulle över en liten uttorkad bäck, som flöt
strax öster om gården, och sen på en gångstig som
ledde upp mot Nils Anderssons. Han stannade och
tog en överblick över situationen och operations-
fältet.
På samma plätt hade han förut i dag, på för-
middagen, skilts från Kistena och ett par från hennes
hus. De hade varit i vår kyrka, dit de ibland gingo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
