Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Vandrande här, i den tysta, ensliga parken, kom
jag till stranden af en flod, som flöt i mjuka
böjningar emellan stränder, så sköna och ungdomligt
grönskande, som vi i ungdomen tänka oss de elyseiska
fälten. På min sida af floden blickade hvita
marmor-vårdar fram mellan lunderna, vittnande om »de dödas
stad». Höga träd lutade sig här och der öfver vattnet.
Stora, granna fjärilar, hvilkas namn jag ej kände, flögo
sakta, med glänsande vingar fram och åter öfver floden,
från den ena stranden till den andra. Jag tänkte på
orden: »Och han viste mig ena klara elf med lefvande
vatten», o. s. v., och hela scenen var mig på en
gång en lefvande sinnebild af menniskoslägtets
skönaste aningar öfver dödens mysterium. Här var de
dödas stad, här, vid den, det lefvande vattnet,
strömmande ur osynliga källor, hviskande i de dödas läger
om lif och uppståndelse; här voro träden, det herrliga
naturlifvet, »bärande tolffald frukt» och hvars löf tjena
till »hedningarnes helbregdo»; der, öfver på den andra
stranden, voro de lycksaliga fälten, der »ingen värk och
intet ve skall vara, intet förbannadt skall vara mer,
der ljuset af Guds ansigte upplyser allt»; och fjärilarne
voro själar, som nu, befriade ur jordiska puppor, buros
af sina vingar från den ena stranden till den andra,
fria att suga alla fältets blommor!.....
Jag satte mig på en klippa, som med beqväma
afsatser sköt ut i floden, och vid hvilken några sköna
vilda växter blommade. Och här drack jag i djupa
drag den lifselixir, som ande och natur räckte mig.
Herrligare vederqvickelse kunde ej skänkas vandrerskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
