- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
31

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. III. Ett hjärta utan solsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och i bädden, tills Johan kommer, det lofvar jag - och
Henrik Bellin är vittne han!«

«Då får väl jag stöflar med, pappa?« frågade August
i ifrig ton.

«Det behöfdes mycket nytt här i huset för att taga
emot hemfrämmande«, sade Fina med en djup suck.

«Åh ja, barn, bara jag nu får bra med fisk — laken
börjar gå till vid detta laget — så ska’ det bli råd till
något af hvarjes sade fadren uppmuntrande.

«Ja, och om då pappa, som vanligt, bär pengarna
till krogen, så blir det så bra det brukar vara«, tillade
Fina.

«Är du nu på den tråden igen! Du tölar då värre
än gamla jämmer-Sara i lifstiden. Men du skall få se
du näbbgädda, att Henrik Bellin kan låta bli att ta sig
en tår — om han vill.«

Arme Henrik Bellin! du vet ännu icke, att du
är såld under synden. Du tror dig vara fri att göra
hvad du vill, och känner ej, att du är bunden med de
nesligaste band. Du vill icke erkänna, att du med kropp
och själ sålt dig i en grym slafägares våld, hvilken med
oinskränkt välde härskar öfver dig, och som slutligen
vill löna din förfärliga trohet med döden — döden i
tvåfaldig bemärkelse.

Då Fina efter faderns utgång med förströdd min
stökat litet i ordning i rummet, ställde hon sig vid spiseln
med den dystra blicken fästad vid den småningom
utslocknande glöden.

«Fina«, hviskade nästan ohörbart lilla Nina, som
under tiden mycket tänkt men ingenting sagt.

«Fina, Fina«, upprepade hon flera gånger; dock. så
tyst, som om hon fruktade att blifva hörd af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:33:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmetss/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free