- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
42

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IV. ”Ack, att där blott funnes en remna för ljuset!”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fina«, sade fru W. med värme och reste sig från stolen
för att närma sig Fina.

Fina svarade ej utan knöt hastigt ett smutsigt
bomullskläde på sig, tog ämbaret med tvätten och skyndade
på dörren.

«Hvarför kunde ej dessa lyckans skötebarn sitta
hemma och njuta och låta andra fattiga stackare vara
olyckliga i fred«, tänkte hon. Men fru W. hade helt
andra tankar. I hennes hjärta, där Guds kärlek var
utgjuten genom den helige Ande, var det rum för andras
sorger och fröjder, och den unga flickans svåra,
glädjelösa hemlif samt hennes trötta och nedslagna utseende
hade på detta varma, medlidsamma hjärta gjort ett djupt
intryck. «Käre Fader i himmelen, låt mig få hjälpa till
att bära detta stackars barns tunga börda! Låt mig få
bära ljuset till hennes förmörkade sinne!« Detta hade
varit den ädla kvinnans ihärdiga bönesuck, alltsedan hon
första gången såg Josefina Bellin och fick göra en inblick
i hennes pröfvande lefnadsförhållanden, och med denna
bön i hjärtat bad hon sina små stanna en stund hos
Nina och gick ut i förstugan, där Fina stannat för att
befria sig från lille Pip, som hoppat upp på hennes
nacke. Fru W. hjälpte henne leende härmed och
fattade sedan flickans lilla grofva hand och sade med en
hjärtlighet i tonen, som var henne egen:

«Mitt kära barn, jag ser och förstår så väl, att du
ej är lycklig! Du har fått en dryg del af detta lifvets
vedermöda att draga, och den rätta kraften att bära din
börda — kraften af höjden — saknar du ännu. Är det
ej så, lilla Fina?« fortsatte Fru W. och såg den unga
flickan ömt i ögonen. «Vill du ej öppna ditt trötta
hjärta för en vän, som har ett verkligt deltagande för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free