- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
120

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Solen bakom moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den gamle läsaren framställde hjälpen för mamma; en
sådan oöfvervinnelig motvilja kände jag för hans i mitt
tycke dystra och trånga åsikter. Allt sedan har jag känt
mig såsom en, som utan fotfäste sväfvar öfver en
afgrund och hvars enda fäste är en svag tråd, som hvar
stund är färdig att brista, och jag har fasat för döden,
tills jag varit hardt när förtviflan. Jag har känt, att det
ej stått väl till med min själ och att jag ej kunnat älska
Gud öfver allt ting. Jag har försökt att älska honom,
men hans handlingssätt emot mig har då som en mörk
skugga ställt sig emellan honom och mig och framkallat
en hård och kärlekslös bild af honom.«

Johan afhörde systerns berättelse med spänd
uppmärksamhet, ända till snyftningarna hindrade henne att
fortsätta. «Och denna börda har du burit i så många
år och icke yppat något därom ens för mig!« utbrast
han slutligen.

«Nej, jag trodde, att du icke skulle förstå mig. Jag
trodde icke, att någon människa varit i sådan nöd. Och
ser du, såret var så ömt; det sved vid minsta vidrörande,
och jag hoppades, det skulle så småningom läkas under
tystnadens förband, men det kunde icke läkas — där
satt en hulling i såret, som jag ej mäktade draga ut,
och den sitter där ännu. Och då ser du, broder min,
fick romanläsningen blifva en lindrande balsam.«

«Som göt gift i såret i stället för att läka det. Men
den där hullingen var nog en salighetspil, som den
kärleksfulla fadershanden riktade mot ditt hjärta, och Gud
vare lof, att det icke lyckades dig draga ut den! Den
kommer nog att gifva döden åt den gamla naturen, men
den innesluter ock i sig den läkande balsam, som gifver
lif och frid åt ditt hjärta, blott du låter den store läkaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free