Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt oroliga hjärta, den stackars kämpande Fina, som
trodde, att hon kommit till världen endast för att sörja.
Och se’n vilja vi i förbigående förtro dig, käre
läsare, att orsaken till gamla Johannas förbehållsamhet var
ingen annan än den, att Gud skickat just henne med det
glada budskapet till den sörjande flickan. Det var denna
trogna tjänarinnas enfaldiga ord, som skingrade mörkret
i Finas själ och bringade henne ljus och glädje. Efter
det långa samtalet med brodern, som läsaren fått bevittna,
blef Fina en högst flitig bibelläserska, och med hennes
genomträngande förstånd och snabba uppfattning
förvärfvade hon sig inom kort en så gedigen kunskap i
Guds ord, att hon därmed kunde slå mången erfaren
och till himmelriket lärd kristen på fingrarne. Men för
henne var denna kunskap ännu en död bokstaf, och hon
kände sig blott alltmera fridlös och olycklig. Hon ville
nödvändigt känna en djup och blödig sorg öfver
synderna i sitt lefverne, hvilka hon aldrig tyckte sig få rätt
i sikte, men fick i stället erfara sitt hjärtas inre hårdhet,
tomhet och torka. Klart såg hon i ordet, att hennes
egen rättfärdighet var ett orent kläde, som föll i trasor,
så fort det kom i beröring med Andens svärd, och att
Herren allena, den korsfäste Gudasonen med de fem
blödande såren och förlåtelsens ord på sina läppar var
hennes enda rättfärdighet. Hon visste detta, men under
det hon läste och bad, tänkte och grubblade, upprättade
hon på ett fint och fördoldt sätt sin egen rättfärdighet
däruti, att hon sökte upparbeta sig själf att blifva skicklig
att tro. Lyckligt för henne hann hon icke så fort
uppresa dessa prunkande men bräckliga babelstorn, som de
föllo i spillror för den trofaste Andens nådesvind.
Slutligen höll hon på att gifva allt hopp förloradt. Hon
såg sig i inbillningen föraktad af Gud och öfvergifven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
