Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Athenai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
alk1n00s.
Ja allt må vara slut emellan oss —
Och allt må vara glömdt. — Det var en tid,
Då jag i edert samqväm fröjder njöt
Af ädelt slag, då än I lyssnaden
Med nöje till min enkla sårig — och du,
Kallimakos, en yngling var, så varm
För allt det stora, sköna uti lifvet;
Du var en värdig Hellas’ son. — Så kom
Den makedonska pesten med sitt gift
Ocli angrep både ung och gammal; snart
Var du ej mer densamma som du varit.
Jag ville väcka dig utur ditt rus;
Men du har icke velat. Derför tack
Eör hvad som varit! — Våra vägar gå
Till skilda håll — och nu jag lemnar dig,
Då jag din glädje blott förstöra kan,
Med hoppet och med öfvertygelsen,
Att vi ännu en gång som stridskamrater
Må träffas, när det vilda krigets flammor
Slå upp och speglas i Saronska viken
Och Hellas kämpa skall sin sista strid. —
Till dess ett hjertligt, broderligt farväl!
(Går. Allmän förstämning.)
POLYXENA (till Kallimakos, som blifvit
allvarsam).
Hvad vållar denna tystnad — ej er bryr
Hvad denna svärmare nyss profeterat!
Jag tror du blifvit rädd, Kallimakos? *
Skall du nu blifva den som glädjen kör
På porten? — Höj din bagare och låt
Allt grubbleri af Bromiern blåsas bort!
KALLIMAKOS.
Förlåt! Det var ett sorgligt minne blott,
Som med sitt svarta vingpar fläktade
Så kyligt på mitt hjerta; — nu det gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
