Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
OLYMPIA.
Du usla mask ! Du myra
Så öfvermodigt skicka dig mot mig,
Philippos’ maka! Du föraktligaste
Bland dödliga, som ville stjäla bort
Från mig min makes kärlek, vet, jag blott
Behöfver ge en vink — och du ej mer
Skall skåda" dagens ljus. Jag kommit hit
Att få betrakta detta underdjur,
Som vågat tränga sig emellan mig
Och honom som min make är.
HERMIONE.
Det är
Ei sant. Du kallar dig Philippos’ maka,
Hans bädd du delar — och förstår dock ej
Hvad kärlek är; ty då du dömde visst
På annat sätt mig, arma barn, som blott
Mig värma ville vid hans äras sol,
Men ei om honom tvista. Så förmätet
Jag aldrig sträckt min tanke som att ega
Den störste, ja, den ende man jag skådat.
OLYMPIA.
Du fagra orm, som ined din skönhet — ty
Du är dock skön — dig tänkte nästla in
Uti min makes hjerta, vet, din fägring
Förgänglig är. Har du väl sett om hösten,
Hur komosandalon, den fagraste
Af hyaciuthers slägte, huru hon,
Med stolthot skådande på sina systrar,
Som blygsamt dölja sig i hennes skygd,
Om aftonen belt sorglöst dricker daggen
Uti sin granna kalk, ej anande
Att innan nästa Äos nordanvinden
Har brutit hennes stolta stam och blekt
Den purpurs tänkta kronans hjerta färger?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
