Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANUNDSJÖ
6 7
andra i skatt utgaf Vio med 55 6 öre. Han har bekräftat Upsala mötes
beslut 1593 samt såsom herredagsman underskrifva Söderköpings
riksdagsbeslut 1595. Blef på tinget år 1612 pliktfälld, emedan han gifvit sin
socknebo Christopher i Kubbe »obeqvämligh ordh och thet illa bestå
kunde för vittnesmål». (RA. Ådb.)
En son Nicolaus Nicolai upptages af Tunæus som adj. och v. pastor.
4. Hr Zacharias [1628], från Öns by, i Arnäs socken, uppföres som
khde här i detta års boskaps- och mantalslängder för Anundsjö. Hans
hushåll utgjorde 8 personer. Död förmodligen ej långt därefter.
Sonen Lars Zacharicrson uppträdde vid tinget i Arnäs 20 nov. 1635 och
àkärade sin salig faders brorsbarn, näml. Israel och Christiern Esaiæsüner i Ön
om sin salig faders arfslott i gården i förn:de ön. Summan belöpte sig till 4 daler
s.m., som de lofvade betala senast till julhelgen. (RA, Adb.)
5- Olof Petri Kuuth (1630—50), f. i Skellefteå, son af
höfvits-mannen Per Olofsson i Bergsbyn och Margareta Kenicia († 1610), syster
till ärkebiskop Petrus Kenicius. Han hade gått i Gefle skola, då han
inskrefs i Upsala studentmatrikel 10 dec. 1606 och sattes genast i retoriska
och logiska klassen. Ar 1614 var han predikant vid kapten Erik
Johanssons kompani, en fännika Westerbottens’ soldater, och for om sommaren
till »Narviske åminne». Under åren 1616—20 synes han hafva varit
kapellan i Bygdeå, var 1626—29 regementspräst vid J. Duvals regemente samt
kom till Anundsjö år 1630 såsom khde, enär han bevittnat detta års
boskapslängd för socknen. År 1644 anmälde prosten i Själevad honom hos
Upsala domkapitel för horsbrott, och församlingen begärde att blifva
honom kvitt. Konsistoriet befallde, att noggrann undersökning om hans
lefverne skulle anställas, och ransakningens resultat blef synnerligen
graverande. Den 5 febr. 1645 var Kuuth i förhör inför domkapitlet,
därvid han visserligen erkände, att han fört ohöfviskt skämt med sina
pigor, men förklarade, att hans afundsmän fört ransakningen. Konsistoriet
trodde det ej: »Alla säga, att han en lättfärdig man af ungdomen varit
hafver. I bekännen själf hafva talat lättfärdigt med dem dock med skämt;
Står thett väl an en redelig prästman tentera sine pigors pudicitia.» Kuuth
drog till hofs för att göra sig fri, och hofrätten förklarade, att ny
ran-sakning skulle anställas. Allt detta drog ut långt inpå följande år, och
domkapitlet såg sig nödsakadt hos hofrätten begära, att saken måtte
påskyndas »på det församlingen i Anundsjö, som i 2 år utan pastore varit
hafver, icke må alldeles förderfvat blifva». Ärkebiskopen, slutligen otålig
öfver dröjsmålet och tydligen viss om Kuuths fällande, utnämnde mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
