Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
HAFVEHÖ
nämnde förste khden i Högdal och Häfverö.1 Föreningen mellan församlingarna
ägde bestånd, till dess den sistnämnda genom kgl. bref 9 dec. 1812 erhöll rätt att som
eget pastorat afskiljas från Ytterhogdal, som i ersättning år 1814 fick Öfverhogdal
till annex, utbrutet från Sveg i Härjedalen. Först 1819 tillsattes den förste khden
i Häfverö. För prästerskapet i Högdal hade den långvariga föreningen med Häfverö
varit ganska betungande. Kyrkorna lågo 3 dryga mil från hvarandra à ömse sidor
om den gamla landskapsgränsen, öfver svårframkomliga moras, på farliga stigar
och under äfventyrliga båtfärder måste pastorn taga sig fram. Ar 1656 hemställde
dåvarande pastor att få inskränka besöken i Häfverö till hvar 8:de vecka, men konsist,
resolverade, att ban måste tjänstgöra där hvar 5:0 eller 6:e söndag. Äfven sedan en
komminister 1665 anställts till hans hjälp, blefvo svårigheterna icke helt undanröjda.
Khden och kapellanen voro nämligen skyldiga att tvänne gånger om året flytta och byta
tjänst, så att den förre från sept. till febr. med hela sitt hushåll bodde i Häfverö, medan
komm. uppehöll sig i moderförsamlingen, och förhållandet under den öfriga delen
af året var omvändt. Följden blef, att båda socknarna måste hålla sig med dubbla
prästgårdar. En annan olägenhet var, att Häfverö erhöll sina präster genom Upsala
konsistorium, men hörde till Medelpads kontrakt af Hsands stift. Församlingen hade
sålunda skäl att med tillfredsställelse hälsa sin själfständighetsförklaring. En lång
tid efter skilsmässan, ända fram på 1880-talet, fortfor den vackra sedvänjan, att de
bägge pastoratens präster en gång om året, vid fastlagstiden, besökte varandra för
att anordna gemensam gudstjänst och nattvardsgång.8
En kyrklig gränsfråga af mindre omfattning hade under senare hälften af
1600-talet varit före beträffande byn Turingcn, en gränsbv tillhörande Bergs pastorat
och Rätans s:n, som här sammanstötte med Häfverö. Turingeborna ville med fullt
skäl förenas med Häfverö församling och deras ansökan härom, dat. 14 maj 1666,
erbjuder mycket af intresse.3 Afgörandet i saken drog ut på tiden, byns kyrkorätt
1 Anf. arb. s. 126.
! E. Modin, anf. arb. s. 130.
3 »Wij fattige inän», heter det, »som äre belägne uthi rådgången efter gainal räkning
emellan Svverie och Nories Rijke, men nu likwist Gudi lof Sweriges barn, hafwer en öfwer-
måttan beswärlig wäg til wår socken Bärgh 12 mil och til Rätan, der capellet är, 5 mijl öfwer
bärg, siögar, strömar, träsk och moras, så at man icke oflygandes den wäg kan komma utan
i torreste sommar och mit i winteren, och der Gud efter sit behag tecktes kalla någon igenom
döden til sig, då fins så beswärligt, så at wi såge gärna wi låge alle iemte den döde dödh.»
De hade redan under den danska tiden ingått öfverenskommelse ined sina grannar och goda
vänner uti Hafra att upprätta ett Guds hus, hvilket blott var 1/t mil aflägset, så att de
kunde höra, när där ringdes första gången och båtledes hinna fram, till dess det ringde andra
gången. De ägde där både bänkrum, lägerstad etc. och hade äfven skänkt en ängeslott 0111
10 à 12 lass hö till kyrkan. Nu hade emellertid khden i Berg herr Jöns (Sigvardi) förbjudit
dem att söka denna kyrka och fordrat ersättning, äfven om de läto döpa sina barn och jorda
sina lik i Häfverö. A andra sidan ville ej prästen därstädes vårda sig om dem, såvida de ej
tilldelade honom något underhåll. De sutto sålunda mellan två eldar och förklara, att »uti
detta målet blifver wåla svaga samveten så försvagade, at Gud bättre wij tycke mycket illa
wara. Ty när wij med största beswär körner til hr Jöns försambl., så blifve vi så skambannade
och skämbdc för det wij ti! Hafrö warit hafver i kyrkian at Gud bätre wi går med mindre
lärdom därifrån än dijt. Hvarföre wij för den kärleks skull, som wij til det rena och klara
Guds ord hafve, bönfalla» att fi komma under Högdal och Hafrö. (UDA, E. v. 59, 1 f. 17.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
