Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEDER-LULEÄ igi
14. Mag. Andreas Petri Grubb (1569—1611), f. i Gefle 1525.
Föräldrarne voro borgmästaren Per Andersson Grubb, underlagmansson
från Grubbe by, Umeå, och Maria Jakobsdotter Bure, underlagmansdotter
från samma ort. Enligt en gammal uppgift promoverad magister
utomlands. Hvad syssla han innehaft före sin hitkomst år 1569 är ej fullt
utredt. Enligt Westén (Sv. Hofkleres.) skall han varit skolmästare, då
han begärde pastoratet efter företrädaren, till hvilkens afsättning han
skulle ha medverkat. Enligt en annan uppgift (UB N 271) lär han förut
varit sekreterare hos kon. Erik XIV. Vid taxeringen för Älfsborgs lösen
1571 skattade han för följande lösegendom: silfver 320 lod, guld 40 st.,
koppar 8 pund, tenn 7 pd, messing 3 pd, kor 15 st., kvigor 12 st., stut x,
får 26, getter 14, svin 7, hästar 5 och ston 2 för 83 m:k, tillsammans 1,759
mk 2 öre. Han hade själf varit närvarande på riksdagen i Sthm och
deltagit i det s. å. die conversionis Pauli (25 jan.) undertecknade beslutet
om denna beskattning. Genom vådeld förstördes prästgården i Luleå
sommaren 1588, hvarvid herr Anders miste all sin egendom, hvarför han
befriades från taxans utgörande för detta och äfven för följande år. Var
prost öfver Västerbottens norra kontrakt 1586 och underskref år 1593
Upsala mötes beslut. Mycken skada och obehag rönte han af sin granne
i Björsbyn lappfogden Oluf Burman, som år 1596 slagit under sig några
fiskevatten, hvilka af ålder tillhört prästbordet, förebärande att prästen
hafver nog dem förutan. Då kyrkoherden förtröt »sådant svåre wold»
och kallade honom presteplågare såsom han uti Piteå socken, där han
tillförene bodde, varit hade, hotade fogden att taga än mer nämligen
half-parten af kyrkoherdens fäboland och dref sin boskap dit, lät till och med
uppbygga en mjölkbod där och uppeggade äfven grannarne. Hans hustru
efterföljde sin mans fotspår och åtnöjde sig ej med half parten, hvilket
föranlät kyrkoherden att med menighetens bistånd nerrifva hennes där
uppsatta mjölkbod och drifva undan boskapen, men det halp intet, ty
hon lät strax i stället hopsätta »en riisbodh» och brukade den till dess Gud
hafver med stort slagregn gjort henne ogild och drifvit fogdens hustru
dädan, och »för valete» hafver hon gifvit socknen ett skamligt namn,
kallandes dem »troghaslekiare» efter det de hennes mjölktråg omvälte. Som
underlagman Sven Persson i Piteå var lappfogdens svärfar, tillsattes extra
domare och genom t. f. öfverlagmannen Oluf Olssons dom 12 jan. 1598
tilldömdes ifrågavarande ägor prästbordet, och Oluf Burman skulle vid
nästa ting straffas för detta öfvervåld. — I sin Sumle har riksantikvarien
Joh. Bureus gjort rätt intressanta uppteckningar från sitt vistande i
Luleå prästgård hos prosten Grubb jultiden år 1600, hvarvid han redogör
för gudstjänstens hela anordning både vid julaftonens aftonsång, juldagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
