Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
PAJAI.A
vice past. i Arjeplog samt förestod ecklesiastikåret 1825—26
missionärstjänsten där och i Arvidsjaur. Genom biskop Almqvists välmenta
åtgörande utnämndes han helt oväntadt till pastor i Karesuando 18 maj 1825
med tilltr. 1 maj 1826 och stannade hela 23 år i denna ogästvänliga trakt
25 mil norr om polcirkeln. Den första tiden ägnade han sig delvis åt
fortsatta botaniska forskningar och publikationer, för hvilka han hedrades
med åtskilliga lärda utmärkelser. Ar 1838 kom han på anmodan från högre
ort att biträda den franska expedition, som under ledning af Gaimard
anställde vetenskapliga undersökningar i Lappmarken, hvilket föranledde
hans utnämning till riddare af hederslegionen år 1841. Men småningom
greps han af djupare insikt om sina plikter som själavårdare för sin i
sedligt afseende lågt stående och ät dryckenskap hemfallna församling. Och
så blef han den mäktige botpredikanten och upphofsmannen till den efter
honom uppkallade sekteriska rörelsen, Læstadianismen, som med ännu
bibehållen lifskraft omskapade Tornedalens bebyggare till ett nyktert
och religiöst folk och därifrån spred sig ej blott till angränsande svenska
församlingar utan ock vunnit stor utbredning i Finland och Norge samt
genom emigranter äfven fått fäste i Nordamerika. Med stöd af ett vid
denna tid utfärdadt kgl. förbud att införa spirituösa i lappmarken, riktade
han sina ljungande predikningar mot det rådande fylleriet och de
samvetslösa lönnkrögare, som tillhandahöllo de fattiga lapparne den
fördärfbring-ande drycken. En tid därefter reste Læstadius ned till Hsand, där han 5
dec. 1843 aflade pastoralexamen. Hans uppträdande därstädes i en gra
vadmalsdräkt med hederslegionen på bröstet väckte anstöt hos många,
som voro mer nogräknade om prästämbetets värdighet. Än mer
uppseende bland de lärde åstadkom den latinska skrift »Crepula mundi»
(världens rus), som han utgaf ss. bihang till sina pastoralteser och däri han
skarpt går tillrätta med dåvarande förhållanden inom stat och kyrka, fäller
hårda omdömen om religionsundervisningen och dess handhafvare samt
kraftigt reagerar mot det allmänna sedefördärfvet, som trängt upp ända
till fjällbefolkningen — satser, hvilka han senare utvecklade i den af honom
åren 1852—54 utgifna tidskriften Ens ropandes röst. Efter återkomsten
till Karesuando 1844 och sedan han själf genomgått en andlig kris, blefvo
hans predikningar både till form och innehåll ännu mera hänsynslösa, och
orden riktades stundom direkt mot enskilda tydligt utpekade åhörare,
något som kyrkolagen ej tillstädjer. Han använde sig ofta af liknelser
och uttryck, som i vissa fall t. o. m. kunde såra anständighetskänslan.
De första tecknen till den väckelse, hvilken som en stormvind gick fram
genom lappmarkerna, började visa sig under vintern 1845. Kyrkan fylldes
af folk, som strömmat till för att höra hans förkunnelse, hvilken med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
