- Project Runeberg -  Halländska herregårdar /
72b

(1871) [MARC] Author: Peter von Möller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wapnö. Wapnö socken, Halmstads härad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

olika namn. Han bodde under de följande åren på Skälltorp i Westergötland. Vid
konungens återkomst från Bender till Stralsund utnämndes Staël d. 8 Febr. 1715 till
öfverste-löjtnant, och erhöll under konungens vistande i Lund, d. 18 Jan. 1717, tillåtelse
att till sin helsas vård "bruka den Akenska kuren", samt deltog följande året i
fälttåget mot Norrige.

Det var dock först under danskarnas anfall mot Sveriges vestkust 1719, som
Staël skördade sina skönaste lagrar. Efter Karlstens kapitulation hade Tordenskiold med
sin flotilj infunnit sig utanför Nya-Elfsborg, ett svagt fäste men starkt genom Johan
Lillies tapperhet. Den 22 Juli på e. m. sände Tordenskiold en slup med hvit flagga,
medförande ett bref till Lillie, som denne obrutet återsände med muntliga svar: "att,
om amiralen hade något skriftligen att andraga han borde vända sig till guvernören i
Göteborg; från Elfsborg svarade man endast med eld." Nu sändes en
parlementär-slup med trumslagare och trumpetare att uppfordra fästningen, under löfte om besättningens
fria aftåg, med vapen och flygande fanor. Detta afvisades af Lillie, med förklarande att
till det yttersta försvara fästningen och att låta sitt blod till sista droppen derföre rinna,
om så behöfdes, — tilläggande: "att han icke vidare tänkte respektera hvarken hvit flagga
eller trumpetare, utan skulle skjuta i grund hvarje fartyg, som nalkades fästningen."
Danska flottan började nu elden, som fortsattes till den 23:dje kl. 9 på aftonen. Deras
mörsare-fartyg, hvilka de lagt i skydd bakom den på norra sidan om slottet belägna
Aspholmen, gjorde betydlig skada. Öfver 100 man af besättningen dödades, underkommendanten
Güthrie sönderslets af en bomb, kyrkan, kommendantshuset och barackerna antändes.
Då äfven bresch var skjuten och de norra bröstvärnen nästan raserats, lät Lillie de
uttröttade soldaterna draga sig tillbaka från vallarne. Han tog deras löfte att hellre dö än
gifva sig, samlade alla gevären vid breschen, delade sin tappra trupp i 2 afdelningar,
af hvilka den ena skulle ladda och den andra skjuta, för att sålunda kraftigt möta den
väntade stormningen.

Men den uteblef! Gynnad af nattens mörker hade Staël, åtföljd af frivilliga, lyckats
öfverföra 4 kanoner till Hisingen samt att vid Arendal, midt emot danska flottans
position, uppkasta ett batteri. Tidigt om morgonen börjades elden, de 4 öppna
mörsare-pråmarne beskjötos med kartescher, och så väl skötte den förre artilleri-sergeanten sina
kanoner, att danska flottan måste lemna sin skyddade ställning och derigenom äfven
utsattes för elden från fästningens ännu icke beskjutna sidor. Danska flottan — der
Tordenskiold dock för tillfället icke var närvarande — lyfte ankar, och Elfsborg samt
dermed äfven Göteborg voro räddade. Fyra metallmörsare och en mörsarepråm, "Rumpelös",
— blefvo Staëls segertroféer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:16 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/herrghal/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free