Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
HERTHA
om kvällarna idkades samkväm, och Ma-
thilde Wesendonk sällade sig oftast till den
förtroliga kretsen. Så kommo under denna
tid de tre kvinnor, som haft det största
inflytandet över Richard Wagners liv och
person, i så gott som daglig kontakt med
varandra, medan tankar och drömmar av
vitt skilt slag rörde sig inom dem, bittra
och ljuva, vissa och ovissa, men alla
säkert kretsande kring samma mål: mäs-
taren och det olika sammanhang, vari de
stodo till hans person.
Cosima synes redan nu ha gjort ett
livligt intryck på Richard Wagner. ”Om
ni kände Cosima”, skrev han till sin
gynnarinna fru Ritter, ”skulle ni säkert
.hålla med mig om att det unga paret är
så lyckligt utrustat som möjligt. Med
all deras djupa intelligens, ja verkliga
genialitet finns det så mycken lätt, lekande
schwung hos dessa båda ungdomar, att
man måste känna sig väl i deras säll-
skap”. Han tog även löfte av dem, att
de skulle återkomma följande sommar,
vilket de också gjordo, men då fanns
ingen möjlighet till ljus stämning.. Blix-
ten hade slagit ned och förödelsen kunde
icke längre överskylas.
Mellan detta och Richard Wagners och
Cosima von Billows nästa möte låg hela Pa-
risvistelsen nummer två med dess storm-
fyllda upplevelser. Till ett musikermöte
i Weimar, dit Wagner på Liszts upp-
maning begivit sig, anlände även Emile
Ollivier med fru från Paris, och härige-
nom ökades den glada stämning, som
man under dessa dagar sökte hålla vid
makt. Blandine med sin ljusa lekande
humor vek knappast från Wagners sida
och övertalade honom till sist att följa
med till Reichenhall, där Cosima uppe-
höll sig till genomgående av en mjölk-
kur. Hennes bröst hade under vinterns
lopp angripits, och med broderns sorgliga
exempel för ögonen var man angelägen
om att i tid häva det onda. Kuren hade
emellertid gjort bästa verkan, och några
dagars samvaro följde i den ystert upp-
sluppna sinnesstämning, som ofta får
tjäna till det djupaste allvarets täckmantel.
Då Richard Wagner efter några dagar
måste fortsätta sin så angenämt afbrutna
resa, mötte han i afskedets stund från
Cosimas ögon en nästan skyggt frågande
blick, vars innebörd syntes honom
gåtfull.
Men ännu levde Tristanstämningen för-
vandlad till den djupaste resignation kvar
i mästarens bröst, ännu bars han av den
vemodiga kraft, varom han yttrar i ett
brev till Mathilde Wesendonk: ”Jag vet,
att jag skall leva, så länge som jag har
något att skapa, därför bekymrar jag mig
ej om livet utan arbetar”. Så fortsatte
han sin vinddrivna tillvaro, kämpande
som ett lejon mot alla de vedervärdig-
heter, som mötte honom både inom
konstens, ekonomiens och de husliga för-
hållandenas område, men dock med så
småningom mattade krafter. 1862 slog
han ned sina bopålar i Biebrich, vid
stranden av Rhen mellan Wiesbaden och
Mainz. Med sitt obetvingliga behoy av
en skönhetsomgivning gav han sig ej
någon ro innan han förvandlat den mur-
grönsomslingrade villan till en honom
och hans mästersångare värdig bostad, ty
Wagner arbetade under denna tid med
största iver på sitt stora folkdrama. Un-
der sommaren kommo Hans och Cosima
von Biilow till honom på ett besök, som
utsträckte sig ända till två månader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
