Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 HERTHA
I La Française (28. febr.) sjunger Jane
Misme samma visa. Hon fordrar med värme
och skärpa professionell utbildning för unga
flickor och talar med leda om den där uni-
versalvetenskapen, ”la science ménagère”,
som omfattar en fjorton femton olika yrken,
av vilka eleven icke sättes i stånd att utöva
ett enda på allvar.
En kvinna ur 1600-talets lärda värld.
A
nna Maria van Schurman, en av
renässansens feminister, sin tids un-
der, ”sitt släktes prydnad”, föddes 1607
i Köln, dit hennes familj flyttat från Ant-
werpen under krigsoroligheter. I Anna
Marias tidiga barndom fingo de dock
vända åter till hemlandet, och hon skötte
sina studier i Franeker i Friisland, där
det då fanns en börjande högskola, som
indrogs av Napoleon 1811.
År 1636, vid invigningen av universi-
tetet i Utrecht, framträdde hon med en
festdikt på latin. Hon var ju nära tret-
tio år då, och som det anstår ”sin tids
under” hade hon långt förut gjort sig
känd för en lärdom, som förvånade
även i detta renässansens tidevarv, då
människohjärnor tydligen voro i det
obrukade tillstånd, att de kunde uppsu-
ga massor av boklärdom, och då gläd-
jen över att få veta och lära uppfyllde
de studerande.
När Anna Maria var tre år gammal,
läste hon bibeln och katekesen; hon lär-
de sig räkna utan besvär, och ”så snart
hon kunde styra pennan, skref hon icke
allenast tydligt, utan hennes skrift
var ett konstverk.” Hon klippte silhuet-
ter, hon etsade, broderade, tecknade och
målade, och ännu torde det bland annat
i Franeker finnas prov på hennes konst-
färdighet. Detta var kvinnliga färdighe-
ter, ”barnlek” kallade hon dem själv,
men utom dessa ägde hon många andra.
Hon hade grundliga insikter i filosofi
och teologi. För naturvetenskaperna,
isynnerhet för botanik, och för anato-
mien, där läkarna just nu arbetade iv-
rigt på ett nyupptäckt fält, intresserade
hon sig mycket, men hennes ungdoms
hetaste iver synes dock ha ägnats språk-
vetenskapen. Hon brevväxlade och dik-
tade på franska, tyska, engelska och ita-
lienska; latin skrev hon ledigt och ele-
gant och stod i korrespondens med ti-
dens främsta lärde; hon kunde grekiska,
hebreiska och arabiska i och för studier
i Koranen. Men detta förslog icke för
”vishetens fackla”, ”världens prydnad”,
som hennes beundrare benämnde henne
med tidens högtravande bilder. Hon ro-
ade sig dessutom med turkiska, persiska,
syriska, kaldeiska, samaritanska och e t ί-
ο p i s k a, ”hvartill hon först måste för-
färdiga sig en egen grammatik,” vilket
kanske ej var så underligt.
Lärda män — om man tog reda på
deras biografier, skulle man få en sam-
manställning af 1600-talets vetenskapsid-
kare och man skulle se hur nära de
och deras strävanden voro förbundna
med varandra —, lärda män bytte i brev
tankar med henne, och kungliga kvinnor
besökte henne. Även drottning Kri-
stina av Sverige gjorde det, ehuru det
säges, att Anna Maria, som var av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
