Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Upprättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 HERTIGINNAN AF FINLAND
kvällen. Tror ni, att jag låter frånröfva mig min dyr-
baraste egendom?
- Öckså jag vet en dyrbar egendom, som jag
ej låter vän eller fiende frånröfva mig, svarade Eva,
fortfarande bortvänd. Det rann något npp som en in-
gifvelse i hennes själ och återgaf henne modet. Hon
grät icke mer.
- Nå vid Sankt Patrik, genmälde skotten, jag vill
se den röfvare, som vågar oroa er. Gäller det en lock
af ert sköna hår?
- Nej milord. Det gäller en kvinnas heder.
Generalen blef allvarsam. Han tyckte ej om svaret,
men det var icke första gången han hört ett djärft ord
från dessa vackra läppar.
- Hvad är det? frågade han. Hveln vågar tillfoga
er en oförrätt och ännu hoppas att lefva? Hvem vågar
skymfa den, som är allt för Keith?
– Ni själf, milord.
Keith uppstod och gick några steg fram och åter i
rummet. Han var en ädling i tänkesätt, såsom en ädling
i börd men fältlifvet hade lärt honom att taga sådana
frågor lätt.
- Mademoiselle - sade han halft skämtande, halft
förebrående -# en krigare erbjuder er allt det som står
i hans makt, sin odelade kärlek, sin aktningsfulla till-
gifvenhet. Alla edra önskningar skola uppfyllas, så långt
han förmår. Mer kan han icke erbjuda. Begär ej det
lugna boet af en ströfvande falk, som ej vet om mor-
gonen hvar ban om aftonen söker ett fäste.
Eva hade uppstått. Hon vågade åter upplyfta sin
blick, hon var åter sig själf. I samma stund hon lärt
känna sitt fall och förstått, att hon ej kunde lefva utan
upprättelse, i samma stund var hon räddad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
