- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
70

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VIII.


ÄLSKAREN.



Men framför allt slet Strindberg under medlet av
70-talet med Mäster Olof. Han skulle ju omarbeta stycket,
så att det vart litteraturens höga vederbörande till lags.
Samtidigt ville han däri ingjuta sina egna ständigt
strävande, ständigt lidelsefulla, därför ständigt skiftande
livsåskådningar och stämningar. Intetdera ville riktigt gå.
Det lönlösa arbetet, jämte hans andra bittra livsupplevelser,
gjorde honom mer och mer tvivelssjuk. Han började
tycka att alla dramats personer hade rätt. Särskilt
blir han allt mildare mot Gustaf Vasa. Han låter denne
exemplifiera satsen: »För att uträtta något här i världen
måste man sätta moral och samvete i sticket».

Till sist skrev han delvis om dramat på vers för att
giva det den poetiska upphöjdhet tidens smak krävde
hos historiska dramer. Han valde en fri, växlingsrik vers,
den »knittelvers» vilken våra medeltidsdiktare nyttjade,
och vilken Strindberg nu återupptog för att skaffa fritt
spel åt ett innehåll och ett handlag som ej tålde de mera
bundna och stela måtten. Versen har en övervägande
känslig och ungdomligt tungsint klang, dock ofta
avbruten av kärnord som Strindberg visar sig lika väl kunna
forma i vers som i prosa, och vilka helt naturligt få ökad
svikt genom versformen. Ett av dessa (»ty den Guds
anlet vill se — han dör») erinrar starkt om Ibsens
Brand
, av vilket drama Strindberg överhuvud under
sitt långa arbete med Mäster Olof visar sig
påverkad.

Jämfört med sin första gestalt ter sig stycket framför
allt mildrat. Visserligen skildras i första scenen bjärt
klostrets sedefördärv, men de svirande klosterherrarne
äro egentligen rätt godmodige. Av de förfallne
klosterbröderna har den ene, Mårten, blivit åtskilligt hyggligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free