Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppenbart förföljelsemani. Hans överansträngning ökade
denna. Redan som ung hade han hänsynslöst slösat med
sin kraft. Hans kamp för att som författare — ett yrke
som den tiden ekonomiskt var ännu vanskligare än nu
— skaffa bröd åt de sina hade gjort överansträngningen
stadigvarande. Redan 1884, då ännu lyckans tid
ej gått, tog sig hans misstänksamhet uppenbart sjukliga
former, och sedan blev den hastigt värre. Detta märks
även på hans skrifter. Visserligen får man ej draga någon
för hastig slutsats därav att han så hemskt skildrar
hjältens sinnessjukdom i Samvetskval. Ty idén därtill
hade han fått från ett hospital nära Ouchy. Men från
och med Kvarstadsresan syns det tydligt att hans
andliga hälsa är rubbad.
Han har nu en ytterst utpräglad förföljelsemani. Han
vädrar ständigt lömska intriger och attentat av
kvinnosakskvinnorna, han inbillar sig inom kort att det är
dessa som ställt till Giftas-processen. Han tror att
Ibsens Vildanden är ett personligt angrepp på
honom: fotografen Hjalmar Ekdahl skulle vara
verklighetsskildraren Strindberg, och då nu Hj. Ekdahls hustru
haft ett osedligt förflutet, så finner Strindberg däri ett
nytt bevis på sin hustrus omoral. Senare börjar han
ock frukta lömska fiendeplaner från sin hustru, t. o. m.
mordförsök. Han tror att hustrun vill hava honom
förklarad vansinnig och inspärra honom på dårhus. När
han kom till Danmark på senhösten 1887 uppsökte han
sinnessjukläkaren å Bidstrups nya hospital nära Roskilde
och begärde intyg att han ej var galen för att såmedels
mota sina närmastes inspärrningsplaner. Läkaren lugnade
honom men sade sig intet intyg kunna giva utan en
tids observation.
Hans skrivsätt ändrar vid denna tid karaktär. Den
mitt i striden och lidandet ljusa, segervissa tonen, vilken
han ännu lyckats bevara i Utopier, är borta så snart
han skildrar sitt förhållande till kvinnan. Antingen äro
hans böcker så sönderslitna att de snarare verka
smärteskrin än diktverk, eller ock genomandas de av ett hat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
