Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hänsynslöshet kan de underklassiges hänsynslöshet
nedslås.
Tvekampsmotivet kommer ju också ständigt igen i
Strindbergs kvinnodramer från denna tid: i
Kamraterna, i Fadren, i Fröken Julie, i Fordringsägare.
Överallt skildras mannen som den överlägsne
men ofta genom sin nobless sårbare, kvinnan som den
oftast gränslöst underlägsna men ofta genom sin låghet
starkare. Strindberg var alltså väl förberedd, när Georg
Brändes eftersommaren 1888 förmedlade hans bekantskap
med en tänkare som just vid denna tid började utöva
sitt sedan så utomordentligt starka inflytande på den
radikala kulturvärlden: Friedrich Nietzsche.
Nietzsche var radikal aristokrat. I sin världsåskådning
stod han absolut fri från alla äldre nedärvda
trosföreställningar. Han var från början skarpt
religionsfientlig och utvecklade sig till en ursinnig Kristushatare.
Han trodde på utvecklingen men byggde därpå sina egna
slutsatser. Liksom människan framgått ur ett henne
långt underlägset, apliknande djur, så skulle ur
människan framgå en varelse som stod jättehögt över henne:
övermänniskan. Denna varelse skulle — så lärde Nietzsche
i motsats mot de engelske utvecklingsfilosoferna —
skapas ur människans överklass genom dennas hårdhänta
självhävdelse. Alltså var all demokrati, all social
hjälpverksamhet, allt mänskligt medlidande av ondo.
Underklassen skulle hänsynslöst trampas ner för att bereda
plats åt det stora som skall varda.
Nietzsche och Strindberg bytte några brev i slutet av
1888 och kommo utmärkt överens. Nietzsche sände
Strindberg sin stridsskrift mot Wagner och Strindberg Nietzsche
sitt drama Fadren, vilket denne fann utomordentligt.
Om Strindbergs första brev skrev Nietzsche: »Det var
det första brev med ett världshistoriskt tonfall som nådde
mig». Men snart fick Strindberg ett brev från Nietzsche
som uppenbart var vansinnigt. Han kände sig osäker
inför detta och trodde det möjligen vara ett skämt.
Därför skrev han som svar ett brev i samma ton, ett brev på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
