Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapsman — nej flere! Kanske blir han misstänkt för
trolldom....
Emellertid hade vid sidan av Svedenborgs förblivande
och teosofins övergående inflytande, ett nytt sådant gjort
sig gällande: katolicismens. Dess påverkan var ju, såsom
I Havsbandet visat, kulturellt förberedd. Nu fann
den bättre jordmån än då, allrahelst som den förkunnades
av hans hustrus mor, vilken var god emot honom. Men
katolicismen fordrar underkastelse, och för sådant hade
Strindberg icke lätt. Han vill tvärtom brottas med Gud
som Jakob. Eller han känner sig som Prometheus, titanen
och ljusbringaren, vilken straffades av makterna därför
att han hade röjt deras hemligheter för de dödliga. Dock,
Den Evige talar till honom en novemberdag i åskvädret
liksom till Job, och då måste han ju ödmjuka sig, icke vid
första dundret, men när det upprepas.
Men det kommer — sedan Strindberg i december 1896
lämnat Österrike och flyttat till Lund — nya återfall.
Att ödmjuka sig inför Gud, det är ju att behandla honom
som en slavägare. För övrigt, om han begått dårskaper i
sitt liv, om han nödgas återkalla vad han sagt och
övergiva vad han trott, är det då ej gudarne som lett honom
från dårskap till dårskap? Är kanske, när allt kommer
omkring, Kristus en demon, som dödar skönhet,
glädje, mänsklighet? Man ser att han i ändrad form upptager
tanken från efterspelet till Mäster Olof att den
som goda dyrkade makten egentligen är den onda.
Därbredvid framträder, uttalad av en annan person,
föreställningen om en Gud som ännu ej är färdig men är stadd i
växande, och som stundom drager sig bort från världen
och lämnar den åt sitt öde. Dock, jämsides med dylika
tvivel och halva tvivel gör sig Svedenborgs inflytande
alltmer gällande, men nu på ett nytt sätt. Denne mästare
som förr var evangelium blir nu lag. Han lär
Strindberg att de demoner som pina honom äro ångerns och
det rättvisa straffets sändebud, tuktoandar. Även om
Strindberg finner sig själv vara oskyldig till det ena efter
det andra av sina brott, så har också detta sin förklaring:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
