Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den övriga pressen till sitt förfogande, tyckte han —
dock lät han även i detta fall efter en personlig vädjan
från Melsted tala vid sig. Märkvärdigt nog trodde han
att han själv var juridiskt ansvarig för vad han skrev.
När han senare fick höra att det var redaktören som bar
ansvaret, blev han ytterst upprörd — han tyckte sig ha
satt en oskyldig i fara. Också ägnade han Aftontidningen
den varmaste tacksamhet. Ingen kunde vara så
otacksam som Strindberg men heller ingen så tacksam.
Redan under året 1910 samlade han sina viktigaste
artiklar i tre böcker vilka utgåvos från Frams
(Socialdemokratiska Ungdomsförbundets) förlag: Tal till Svenska
Nationen, Folkstaten och Religiös Renässans [1].
Den åskådning Strindberg i dessa böcker och artiklar
yppar är både lik och olik (de tidigare) Blå Böckernas.
Liksom där vänder han sig energiskt mot monarkin. Men
hans republikanism har nu fått en annan infattning. Den
är nu topp-punkten av en genomförd kritik mot hela
överklass-samhället. Nu manar han ej längre underklassen
till undergivenhet. Nu vänder han sig mot den
resignerade tron att samhället ej kan ändras, vilken han
erkänner sig ha varit frestad att hysa. Nu är han åter
först och sist underklassens taleman. Det tidigare
80-talets socialradikale Strindberg är återuppstånden.
Det är i själva verket häpnadsväckande i vilken grad
Strindberg återupplivat sin ungdoms ideal och
synpunkter. Därmed sammanhänger att han ofta i sin
ålderdoms artiklar omtalar minnen från sin barn- och
ungdom.
Hans huvudsynpunkt har åter blivit den som uppbar
hans kulturhistoriska verk Svenska Folket i
Hälg och Söcken: för folket mot kungarne. Han
angrep ju redan där Karl XII, vilken han nu skarpt
kritiserar; han stöder sig nu på Anders Fryxell, som han
redan där sympatiskt om än flyktigt omnämnde; han erinrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
