Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var Strindberg så gott som okänd i Förenta Staterna
ända till slutet av mars 1912, då New York Times
innehöll en artikel om honom. Den 20 april samma år gavs
första gången en Strindbergspjäs på en amerikansk
teater: Fadren, vilken dock ej alls drog folk eller slog
an. På tal om de tre böcker som just vid hans död
översatts till engelska skrev tidningen Outlook att Strindberg
på sistone hängt varslande vid horisonten, och nu hade de
som hoppats att den engelsk-talande allmänheten skulle
slippa honom väckts ur sin dröm. Den tillägger dock att
»i förmågan att uttänka helvetiska lidelser och situationer
är Poe hart när vardaglig i jämförelse med Strindberg».
Tidningen Town and Country förklarade vid samma tid
att Strindberg knappast hade någon framtid i Nya
världen; ty amerikanerna tycka vida mindre än europeerna
om nervositet, kanske därför att de själva äro så starkt
nervösa.
Långt mer har Strindberg slagit an och inverkat i
Tyskland. Detta härrör ej endast av tyskarnes
enaståenda andliga internationalism, deras mer mångskiftande
än enhetliga kulturs enastående mottaglighet för intryck.
Ej heller når man fulla förklaringen, om man tillägger
att Strindbergs kvinnohat haft vida lättare att slå an
i Tyskland än i Frankrike och England (att nu ej tala
om Amerika). Utan därjämte måste det finnas en
lynneslikhet. Måhända kan denna karakteriseras som en
förening av lusten att lyfta sig över sig själv och tvivel
på möjligheten att ens vara sig själv, en förening som
tycks finnas både i det tyska lynnet och i Strindbergs.
Det var ingen tillfällighet att Berliner Tageblatt i sin
dödsruna kallade Strindberg: En människa av jättemått
även i lidelser och svagheter men i vår värld av tvåbenta
halvheter dock just en hel människa.
Redan vid tiden för Strindbergs död hade hans flesta
böcker, ofta i stora upplagor, utkommit på tyska. Flera
förlag tävlade om att få utsända dem. Müllerska förlaget
hade utsänt en upplaga av Strindbergs Samlade Verk,
vilken trots de höga pris som böckerna åsatts haft stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
