Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon kunde bevisa vära från sin släkt gifvet till kyrkor
och kloster, skulle han få börda igen. Själfva beslutet, den
s. k. recessen, är också grundadt på adelns svar, det enda,
som gick den kyrkliga reduktionsfrågan inpå lifvet, medan
köpstadsmän och bönder hänsköto den till konungen och
rikets råd.
Beslutet om biskoparnes maktställning fick en för den
tiden karakteristisk formulering: de skulle icke “rida med
flere karlar“, än konungen sade dem före. Om återstoden i
deras uppbörd skulle de träffa öfverenskommelse med denne,
så att de kunde gifva honom “ett stycke penningar“;
dessutom skulle de till kronan öfverlåta sina slott. Åfven
domkyrkor och kaniker skulle komma konungen till hjälp med
“ett stycke penningar“, sedan det öfverlagts om deras
redliga uppehälle. Klostren skulle ställas under världslig
förvaltning, och biskoparne ej befatta sig med böter eller
sakören af landbönderna.
Besluten, viktiga i sig själfva, blefvo det ännu mer
genom sin tillämpning. Recessen talade ej om förhållandet
till Rom, och Sverige lösgjorde sig efter 1527 från den
katolska kyrkans gemenskap, ehuru en och annan biskop
ännu fyra år därefter hoppades på en återförening.
Ingenstädes berördes biskopsvalen, och de blefvo hädanefter
beroende af konungens goda behag. Meningen tyckes ha
varit, att biskoparnes slott endast tills vidare skulle
öfver-lämnas, tills kronans hunne uppbyggas, och de lämnades
aldrig åter. Biskopar och domkapitel skulle komma
kronan till hjälp med en del af sina räntor, hvilket kunde
synas förutsätta att, om behofvet upphörde, räntorna skulle
återgå till sitt ursprungliga ändamål; biskops- och
pre-bendehemman bokfördes allt framgent särskildt, men i
verkligheten vardt det en reduktion till kronan. Frivilliga
öf-verenskommelser skulle träffas om biskopars och kanikers
underhåll, men maktförhållandet mellan kontrahenterna å
ömse sidor var föga jimnspelt, och i verkligheten blef det
den mäktige konungen, som efter godtfinnande ordnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
