- Project Runeberg -  Fem noveller /
127

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 den förlorade sonen.

.127

under det hon var sysselsatt med sina bref och
räkenskaper.

"Älskade moder," sade hon, "han har skickat
mig ännu ett bref, som en gosse öfverlemnat till
Donate. Han har icke skrifvit det, förr än ban
var utom stadsporten, enär ni lofvat honom att
från fjerran skrifva mig till. Vill ni icke läsa
det? Han säger, att jag kan förlita mig pålians
troliet lika visst som på er kärlek, och att intet
annat än döden skall skilja oss åt."

Hon räckte fram brefvet till modern, men
denna tog det icke. "Lemna mig en stund
allena, mitt barn," svarade hon, "jag har något att
tänka på."

Flickan gick, glad öfver att ensam få rå 0111
sin skatt. Men modern qvarstadnade, försänkt
i dystra tankar, dem ingen himmelsk stråle kom
att upplysa. Hon tviflade ej ett ögonblick på,
att ringen på den dödes Unger var densamma,
som hon sjelf gifvit sin Andreas, då ban första
gången vid hennes sida begick den Heliga
Nattvarden. På någon händelse, hvilken spelat
ringen i annan hand, trodde hon icke. Han, som
låg der i hospitalets likkällare, med värjstynget
i sitt bröst, var ingen annan, än hennes högt
älskade, djupt begråtne son. Och den som dödat
honom, må vara under kamp för sitt eget lif,
åt honom liade hon bortlofvat sin dotter, och
han skulle måhända inom några få veckor draga
in som brudgum i hennes öde hus och med
glädjestrålande ansigte derifrån bortföra äfven hennes
andra barn, så att hon genom denne yngling
skulle förlora dem båda. Hon hatade honom i
detta ögonblick, hon förbannade den stund, då
ban inträdt under hennes tak, hon förbannade
sin egen tunga, som lofvat honom skydd och
beseglat detta löfte med en lögn, i det hon inför
stadsvakten förnekat hans dervaro. Och straxt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free