Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152:
geoffroy och garcinde.
Men äfven de unga resenärerna drogo vägen
fram mera tysta och begrundande än vanligt är,
när en ridderlig yngling på den härligaste
sommardag med friska hästar ledsagar två vackra
flickor på deras första utflygt i lifvet. Efter
några hastiga frågor, huru det stod till med
heniies far och hvad nytt tilldragit sig i hemmet,
hade Garcinde ej riktat ett ord vidare till
Geoffroy, måhända stött öfver det korta, ehuru
vördnadsfulla sätt, hvarpå ban undvikit hvarje
utförligare berättelse. Då hade Aigleta, som icke
lät afskedet från Montsalvaire gå sig det ringaste
till sinnes, slagit an en skämtsam ton och, efter
en suck af tacksamhet lor siu slutliga befrielse
från den gudliga enformigheten i deras instängda
lif, på sitt öfvermodiga sätt börjat berätta lor
GeoÖroy, om deras sysselsättning, som den ena
dagen var alldeles lik den andra. Hon förstod
på ett förträffligt sätt att härma de särskilda
systrarnes röst, deras hviskningar och suckar med
nedslagna ögon, då de trodde sig obemärkta,
deras allt annat än ljufva skratt och skrik, så
ofta de bland goda vänner vågade ge luft åt
sina känslor, deras små giftiga trätor, deras som
timjan och honung doftande ömhet for
hvarandra, som dock var färdig att vid den
obetydligaste anledning slå om i dödlig fiendskap, på
samma sätt som nämnda blommors doft med
tiden öfvergår till en vämjelig lukt. Dereinellan
lät hon abedissans grofva basstämma höras, som
manade till frid och skildrade farorna af att
hän-gifva sig åt verldsliga lustar. Hon slöt med ett
meningslöst pladder af fromma och dumma
glosor, hvari nunnornas känslor utströmmade vid
afskedet från den unga grefvinnan, deras afund,
deras bekymmer, att satan med bela sitt anhang
lurade på henne derute, och slutligen abedissans
förböner om hennes räddning ur dessa faror, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
