Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geoffroy ocii garcinde.
167
aftonmåltiden, i sällskap med några supbröder
och en af sina väninnor, som för tillfället stod
i gunst. På en lägre stol vid hans fötter satt
en vanskaplig dverg hopkrupen, sysselsatt med
narraktiga upptåg samt att mata grefvens
dog-gar. Den sköna öfvermodiga qvinnan satt vid
grefvens sida och iskänkte åt honom rödt vin i
en silfverbägare, den ban hvarje gång tömde i
ett drag, sedan hon förut vidrört den med sina
läppar: "Alla sågo på mig," sade Geoffroy, "som
komme jag4 just lämpligt att med någon nyhet
fördrifva deras ledsamhet; ty ingen tycktes vara
vid godt lynne, med undantag af narren, som
under matt skämt, hvaråt ingen skrattade, då
och då kastade en smula åt hundarne. Jag
öfverlemnade ert bref, utan att dervid yttra ett
ord, och under det grefven uppvecklade och läste
det, trängde sig ovilkorligen den tanken på mig,
huru hon som skrifvit det skulle taga sig ut vid
detta bord. Derunder steg blodet mig i
ansigtet och en svindel öfverföll mig, så att jag måste
stödja mig på mitt svärd, för att icke vackla.
En af gästerna, som måtte hafva sett det, ropade,
att man skulle gifva mig vin och föra mig till
tjenarnes bord, jag vore trött och törstig efter
den hastiga ridten. Men jag skakade på
hufvudet och sade, att jag blott ville invänta svaret,
for att ännu samma natt bege mig af. Under
tiden hade grefven läst brefvet och-räkte det,
utan att säga ett ord, till sin qvinliga granne.
Denna hade knappt öfverfarit de första raderna,
förrän hon utbrast i högljudt skratt. "En
predikan!" ropade hon. "Gucls död! Ni får ett
helgon till fru! — och derpå började hon att högt
uppläsa brefvet, rad för rad — och dessa ord,
som skulle kunnat röra stenar till tårar och skaka
helfvetets portar — i denna sal väckte de blott
ett håniskt genljud. Fräckt skämt och rått skratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
