- Project Runeberg -  Fem noveller /
182

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

geoffroy ocii garcinde.

icke heller henne, sora sof derinne i tornet, med
läpparne till hälften öppna, sora ville hon uttala
ett namn. Men en graflik tystnad herrskade i
det half ljusa rummet. —

Först då solen redan höjt sig öfver
trädtopparne, kom Aigleta fram utefter den smala
vägen. Hennes ögon voro matta, ansigtet blekt,
och hon gick försänkt i djupa tankar. Då hon
’fick syn på Geoffroy, blef hon högeligen
förskräckt, sora hade hon sett en ande, och först
sedan hon hört honom andas, vågade hon böja
sig ned, för att väcka honom. "Ni ännu här?"
hviskade hon. "Och hvar är — er hustru?"

Han sprang hastigt upp och ilade åtföljd af
den trogna väninnan, utan att svara ett ord, till
sitt torn. Då de öppnade dörren, utstötte lian
ett skrik, likt en menniska, som dödligt träffats
af ett värjstygn, samt störtade ned på knä vid
sängen, Der låg hans unga maka med handen
hårdt tryckt mot hjertat, hvarifrån en blodström
ännu alltjemt sakta framqvällde. Den andra
handen hvilade på sångboken, hvars sista oskrifna
sida var uppslagen, och det hvita fingret pekade
på en nyss ditskrifven rad, som på
provensalska lydde:

"gäldenären betalar fordringsegaren allt, hvad

ban är honom skyldig."

* *

#

Först vid middagstiden vågade ridknektarne
med största försigtighet för herr Hugo yppa den
lijertskakande tilldragelsen. Han åhörde
budskapet, liksom förstod han icke hvad de sade.
Äfven sedan man fört honom dit hvarest hans
barn, likt ett konstverk i hvitaste marmor hvilade
på bädden, visade ban intet tecken af hvad ban
kände, intet ljud och inga tårar. Under natten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free