- Project Runeberg -  Valda noveller /
294

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-q ’ , p.

PAUL HEYSE

Men just som jag sträckte ut armarna för att lyfta
upp henne, hade hon flugit upp som en fjäder,
störtat till brudsängen och gömt sig ända upp till hakan
under täcket, varunder jag nyss förut hade vilat.

Jag stod som förstenad. Fasa och medlidande,
vrede och sorg förlamade min tunga. Men jag försäkrar
dig, jag var så fullkomligt vaken som nu på ljusa
dagen; endast det, att jag ej synnerligen förvånade mig
över det, som jag såg, förekommer mig nu efteråt
som det underbaraste. Jag hörde apan rasa i
kabinettet bredvid; det föreföll, som om hon sökte hålla
ormen från sig. Därpå klingade det till ute på balkongen,
som om en av de stora fönsterrutorna krossats av en
sten. Apan hade hoppat ut genom fönstret. Därefter
var allt åter tyst. Jag böjde mig redan ned för att se
genom nj’ckelhålet, men for rädd tillbaka, ty
plötsligen kom ett grönt sken genom den lilla öppningen; det
såg ut, som om det utvidgades, och obegripligt nog,
jag såg, huru ormen behändigt ringlade sig och
genast sköt bort mot sängen, så att rummet åter blev
ljust av hans sken.

Ack, mitt huvud, mitt huvud!" ropade han plötsligt
och tog med handen åt den sårade tinningen. "Men sitt
stilla, Tankred! Först måste allt fram ur mitt hjärta,
sedan skall du lägga hela din vishet på som ett plåster.
Jag ber dig, avbryt mig bara icke. Ack, om du själv
hade hört hennes röst, hennes stilla gråt, sett, huru hon
utan att röra sig låg där i sängen, tills jag slutligen
fattade mod att träda fram och säga henne, att detta
inte var någon plats för henne; hon skulle stiga upp
och lämna mig ensam, eller ock skulle den återstod av
kärlek, jag hyste för henne, förvandlas i avsky.
Verk-====== 294 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free