Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
och smög sig fram till kojans dörr. "De ha ännu icke
märkt mig," tänkte han; "de skola fara förbi, och då
är också det överståndet. Men varför kunde hon icke
bespara mig det?"
Sålunda inträdde han i kojan, nästan skamsen över
att nödgas gömma sig liksom en fågelfri. Under alla
dessa dagar av inre strider hade han aldrig känt sig så
plågad och söndersargad som i detta ögonblick, då
hans sista kraft var uttömd och han dessutom måste
åse, huru en, som han ej unnade det, fick liksom i
triumf draga förbi med det, som förvägrats honom.
Och dock kunde han ej avhålla sig från att, försiktigt
tryckande sig mot brädväggen, speja ut genom den
tomma fönsteröppningen för att sista gången återse de
kära ansiktena.
Nu hade de kommit så nära, att han kunde blicka in
i vagnens inre. I hörnet där borta, insvept i filtar och
täcken, låg barnet sovande, som det tycktes. Lucilie
satt bredvid och höll dess hand, men hennes ögon
voro sökande riktade på vägen. Men var hade
hennes unge ledsagare blivit av? "Han kommer nog efter
till fots," tänkte Eberhard. "Gud ske lov, de fara
förbil Nu är det gjort!"
Plötsligt hörde han vagnen stanna. Kusken hoppade
av och öppnade vagnsdörren. Lucilie steg skyndsamt
ur gick fram till kojan. I nästa ögonblick stod hon
med ljuvt rodnande kinder framför den bestörte
Eberhard.
"Det hjälper ej, käre vän," sade hon med
darrande röst; "ni vill fly oss, men vi skynda efter er. tränga
in i ert gömställe och hålla er fast, hur mycket ni àn
1 380 –==
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
