Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara utländskt. Icke tyckes heller vara säkert för vårt k.
fädernesland, att i Göteborg skall vara främmande burggrefvar,
särdeles tyske, såsom våra saker anstå med tyskame”.
Innan vi lämna detta kapitel hvari äfven språkfrågan bragts
på tal må den språkförbistring framhållas, som gifvetvis under
denna tid rådde i staden. Ett par exempel härpå må göra
tillfyllest.
En inför rådhusrätten företedd förskrifning af Johan
Adri-ansson Band (son till holländaren Adrian Janssen Bann) börjar
som följer: »Ich unterschreben, Johan Adriansson, bekänne vor
mir und meine Erben, dass ich Anno 1642 und 1643 von meinem
svärfader Henrick Elkind (Heinrich Eilking) habe gelont (lånat)
unterschedliche Malen» . . .
Enligt det tyska domstolsprotokollet intygade ett vittne i
saken mellan engelsmannen John Wilkenson och skotten William
Hunter, hvilken sistnämnde angifvits, därför att han mot den
andre brukat en onyttig mun och därunder kallat honom en
engelsk hund, »dass Willem Hunter Johan Wilkenson
ausge-machet hat, aber die Worten» (hade vittnet) »nicht so eben
verstehen können, weillen er schottisch geredt. Ob er sagte
Rogh oder Dogh, das aber hat er wohl gehört».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
