Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stöter honom för bröstet med sin »stock» (muskötkolfven)
samt fortsätter därpå sin väg. Men nu kommer båtsmannen
efter honom och slår honom med sin käpp vid örat. Och inte
nog härmed; sedan den förfördelade som naturligt var vändt
sig om, slår främlingen »fotterna undan honom» (sätter
krokben för honom), så att han faller på gatan. Uppkommen ropar
stadssoldaten på vakten som äfven ganska riktigt kommer
tillstädes. Men när Samuel Brown ser denna komma, lägger
han sig neder alldeles som liflös, på det att vakten må tro honom
vara af den andre ihjälslagen. Före hjälptruppen komma
emellertid ett par borgare till, Hans Wisker och Hans Wacob,
sannolikt Browns landsmän. Dessa känna på den fallne, påstå
honom vara ihjälslagen, fatta därpå den förmente banemannen,
en i hvardera armen, och föra honom med sig. Men nu
kommer vakten fram, först korpralen Anders Bengtsson och sedan
själfve vaktmästaren, som förklarar sig gå i borgen för
kamraten, ifall denne gjort något ondt; borgarne släppa sitt rof,
hvarpå korpralen infångar engelsmannen och för denne till
cortegardet. Rätten fann efter hållen ransakning, att Samuel
Brown egentligen borde capitaliter (d. v. s. till hufvudet)
straffas, men af synnerlig consideration fick han efter de fjorton
dagar han suttit fängslad undslippa med arbete i järn (bojor)
tre veckor på tyska kyrkan och tre veckor på den svenska.
Själfva upptåget skulle i våra dagar kunna gifva ämne till
en cirkuspantomim eller en kasperteater.
Hvem kan undra, om stadssoldaten, uttröttad af sin
besvärliga tjänst, af rop, bråk, skällsord och gyckel, då och då, där
han kunde komma åt, tröstade sig med en liten lur! Så gjorde
Anders Håkansson, som därtill under en dylik hvilostund lät
sig geväret frånstjälas och sedan inför rätten ej kunde
förebära någon skälig ursäkt utan blott uppgaf, det han kommit
öfverens med sin stallbroder, att de ömsevis skulle sofva vissa
stunder. Detta hjälpte honom så mycket mindre, som det
just var under den tid, då han efter denna öfverenskommelse
bort hålla sig vaken som olyckan med geväret inträffade.
Rådhusrätten fann förseelsen synnerligen grof och dömde den
sömnige vaktkarlen efter kongl. maj:ts nådiga krigsartiklar till
lifvets förlust. Men på soldatens, hans hustrus och barns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
