- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
89

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tog bort fatet med potatisskalen och lade fram
träskedar i stället. När hon lade fram skeden åt Johan,
kom hon att snndda vid hans framsträckta ben, och
hon kände vid denna hastiga beröring en ilning genom
kroppen,-och den kom henne att darra på handen.

— Stötte Lotta sej? — frågade Johan kort, i det
han såg npp på henne och drog bort benet.

— Nej, det var ingenting alls! — svarade Lotta
och bl ef blodröd i ansigtet.

— Hvad ä’ det med dig, flicka? — frågade
fadern och tittade förvånad på henne, — du ä’ ju
alldeles illande röd som en kräfta! En ska få se —
fortsatte han och vände sig till hustrun, — att ho’ har
blifvi’ kall när ho’ löga — tockna förbaskade konster
di har för sej!

— Ah kors nej, käre far! — sade Lotta i det
hon vände sig bort, — det ä’ bara för att jag stått
ve’ spisen! Inte kan en bli kall i den här värmen.

— Säg inte det, du! Mor, har du nån
starkpeppar hemma, så ska’ ho’ ta’ sej en halfnäfve i ett glas
bränvin, — det gör susen, det vet jag!

— Usch då! — utbrast Lotta, — tocke o täcks tyg!

— Lotta kan ta’ »pipern», hon, så tar jag
brän-vinet! — inföll Söderman, —*så bli vi hjelpta begge
två.

— Ha ha ha! — skrattade Larsson, — jo si,
Söderman, han är då en rar hjelpreda, när det ä’
frågan om bränvin! Men nu får han allt lugna sej tes
aftonvarn, och innan dess ska’ vi fäll ha’ en half
timotej-åker åfslagen! Gå nu opp på skulln’, pojkar, och ta’
er en snarkare, för klockan fem börjar vi — och ni,
jänter, raska unnan med insysslorna, för sen ska’ ni vara
klara med räfsorna.

— Börjar ni inte förn fem? — frågade Johan, i
det han steg upp från bordet och tog Larsson och
hustrun i hand, — är det säkert, det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free