Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ögon, höra honom säga att han älskade henne, att
han inte frågade efter någonting annat i verlden än
henne, endast henne! Nu började hon nästan ångra att
hon följt med, att det öfver hufvud taget blifvit någon
resa af! Hvad skulle det nu bli’ för roligt att komma
till Stockholm? Hon hade gjort upp alt detta så
förtjusande i sitt eget lilla trotsiga hufvud. Små ensamma
promenader vid hans arm, förtjusande små förtroliga
middagar ute på Djurgården ellar annorstädes i
Stockholms vackra omgifningar, ångbåtsfärder på tu man
band; hela den flydda förlofningstidens rosiga lycka,
med den så högst väsendtliga skilnaden att nu kunde
man för hela verlden få visa hur outsäglig lycklig man
var! — Och så i stället vanligt sällskapslif, alfcid en
mängd med folk i hälarne på sig — aldrig ett
ögonblick ensamma kanske, så lång dagen var!
Var det inte att blifva förtviflad öfver? Hade hon
inte rätt, den stackars lilla frun, då hon på nytt tyckte
sig vara den olyckligaste stackars misskända qvinna som
någonsin vid sin prosaiske mans sida rullat fram öfver
jernvägsbron vid Liljeholmen, som en blixt kilat af
genom den mörka tunneln under Södermalm, och slutligen
med sakta fart ångat fram öfver Mälaren och strömmen
för att stanna inne i Centralhallen, der perrongen var
full af folk, och der det första bekanta ansigte som
mötte hennes blickar var ingeniörens, som stod der
spanande ’ med ett ungt, vackert fruntimmer vid sin sida.
De kommo genast fram till vagnen, och
presentationen gjordes på stående fot. Stenmarks syster mottog
Fanny med så mycken enkel vänlighet och värma, och
gjorde ett så oblandadt godt intryck på henne, att lilla
frun åter blef vid ett strålande lynne. Sedan man
öf-verenskommit att träffas längre fram på dagen, tog
man farväl af hvarandra, de båda unga makarne satte
sig upp i en droska och så bar det af i full fart bort
till Östermalm, der majorskan bodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
