Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betjent, som helt mekaniskt skötte sitt åliggande,
alde-les som om det inte angått honom det ringaste. Inuti
vagnen satt en nästan hvithårig man med ett ovanligt
ungt ansigte, fastän det var mycket blekt och såg
af-tärdt ut, antingen af sjukdom eller af själsstrider, eller
kanske också af begge delarne tillsammans. Ett ymnigt
skägg, mörkare än håret, omgaf nedre delen af hans
långlagda och starkt markerade ansigte, åt hvilket ett
par bruna, lifliga ögon gaf ett uttryck af skärpa och
öfverlägsenhet, som på ett egendomligt sätt
kontrasterade med den slappa ställningen, och den hjelplösa
orörlighet hvarmed han lät fortskaffa sig af sin lejde
hjel-pare. Han tycktes vara af särdeles reslig växt, och
hans drägt var ytterst vårdad, ja, man skulle nästan
kunna säga, ovanligt kokett och anspråksfull för en
stackars sjukling. En bredskyggig, mörkbrun hatt
betäckte det krusiga gråhvita håret och kastade en djup
skugga öfver de lifliga ögonen och de buskiga
ögonbrynen ; en hvit silkeshalsduk med långa, hängande
snibbar var med vårdslös elegans knuten om hans bruna
och muskulösa hals, och en ända upp till halsen
igenknäppt, mörkblå, vid rock med sammetskrage och breda
sammetsuppslag nere vid händerna, samt med ett gult
och rödt ordensband i knapphålet, fulländade drägten,
det vill säga det synliga af den, ty öfver de orörliga
benen var kastad en rutig pläd hvars fransar på begge
sidor hängde utanför vagnen.
Det blef en egendomlig rörelse bland mängden, der
sjukvagnen långsamt rullades fram. Man drog sig åt
sidan med en märkbar blandning af nyfikenhet och
vördnad; en och annan hälsade, de flesta nöjde sig med
att se likgiltiga ut så länge korgvagnen rullade förbi,
och att sedan taga sin skada igen genom att hastigt
vända sig om, se efter den och ifrigt hviska till sina
grannar. Bakom vagnen slöt sig emellertid
folkströmmen åter tillsamman för att efter några ögonblick ånyo
öppna sig för tvenne damer, af hvilka den äldre var
Fr an 8 Hedberg: Stockholmslif.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
