Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om du inte lofvar att älska mig — — nej, nej! det
säger jag inte, det är för mycket, det kan du inte ännu,
— men lofva mig att bli min hustru, lofva mig att
försöka tåla mig, jag fordrar ingenting mera nu — det
öfriga får komma sedan, när du lärt känna mig bättre,
när min kärlek hunnit värma upp dig, när — —
Den unga flickan stod aldeles förfärad, slagen af
häpnad och förskräckelse — en förskräckelse i hvilken
likväl emot hennes vilja en viss dunkel känsla af
segerfröjd blandade sig. Det vär första gången i hennes lif
som hon stod ansigte mot ansigte med en verklig passion
och den både skrämde och drog henne till sig. Det
var bara skada att denna passion sökte sig ett uttryck
som hade svårt att harmoniera med den inre värmen,
ty det är icke alla hvilkas yttre menniskor äro lämpliga
instrument för så glödande melodier, och Holmers var
det kanske mindre än mången annans. Det bleka
an-sigtet med de livardagliga dragen, binokeln som skrufvats
på sned under den våldsamma sinnesrörelsen, de darrande,
utsträckta armarne, den stammande rösten och de
stötvis framströmmande orden bildade ett helt som stod bra
nära till gränsen af det löjliga/ utan att likväl direkt
falla ned deruti, och svårt är att säga, om
förskräckelsen eller skrattlusten fått öfverlianden hos dei} unga
skådespelerskan, om inte i detsamma dörren till det
yttre rummet öppnats och Ulla inträdt, samt stannat i
sjelfva dörren med ett uttryck af något öfverdrifven
förvåning på sitt godmodiga ansigte.
— Förlåt, förlåt, kära du! — sade hon hastigt,
—: jag visste inte att ni höll på att repetera ännu. Jag
trodde att det var slut när herr Alm gick, och hade
jag kunnat tänka — —
— Ja repetionen är också slut! — skyndade Anna
sig att falla in, i det hon med hastig uppfattning af
stundens vigt, tog ordet från Holmer som annars
troligen brutit ut i raseri mot systern, — farbror Holmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
