- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
142

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räkning, kunde det icke hafva blifvit bättre, och det minsta vi
kunna göra, är att tacka honom, därför att han låtit oss slippa
helskinnade undan.»

Alla männen aftogo sina hattar och stodo ett ögonblick tysta
med böjda hufvud. Då de åter påtagit hattarna, gick Ben Gulston
till det hörn, där packsadlarna voro uppstaplade, tog fram en liten
kagge och hällde i litet whisky åt hvar och en af de hvita. De
andra drucko omedelbart ur sitt, men Tom blandade sitt med
vatten och kände sig sedan betydligt bättre. Ben bjöd icke
indianerna, ty ingen af dem smakade sprit under någon förevändning.

»Det är en god vän och en farlig fiende», sade Harry, sedan
han druckit ur sin bägare. »I regeln mår man utan tvifvel bättre
utan den, men såsom medicin är den ovärderlig. Jag har sett
månget lif räddadt genom en butelj whisky. Tar man den efter
ett bett af en skallerorm, är den det bästa botemedel, som finns.
Har man feber eller är uttröttad efter en tjugufyra timmars marsch,
kan en droppe däraf förläna en nytt lif. Och dock vill jag påstå,
att den har dödat många flera, än den botat. Den är skulden till
nästan alla blodiga slagsmål i guldgräfvarlägren och har ruinerat
hundratals män, som skulle hafva gjort bäst i att alldeles afhålla
sig därifrån.»

»Men du är ju icke själf någon nykterdansare, Harry?»

»Nej, Sam, men jag är, Gud ske lof, herre öfver flaskan och
icke flaskan öfver mig. Jag kan taga ett glas eller kanske två
och har ej behof af flera. Ehuru jag gjort många galenskaper,
sedan jag kom hit ut, kan ingen säga, att han sett mig drucken;
om brännvinet en enda gång blefve herre öfver mig, skulle jag
af-svärja det för min återstående lifstid. Jag hoppas, att du, Tom,
aldrig får smak för det. Med vårt lefnadssätt kan man lefva i
månadtal utan det, och man får vara mycket försiktig, då man
kommer ned till nybyggena, för att icke duka under för frestelsen.
Men låtom oss nu tala om något annat. Jag föreslår, att vi göra
en tur uppför gångstigen och se efter, hvad snöskredet har haft
för verkan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free