Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då vi dessutom ro, äro vi förbi forsen på tio minuter. Vi måste
sätta oss litet längre akterut, så att förstäfven höjer sig mera öfver
vattnet.»
De flyttade sig så långt åt aktern, att man kunde se
dagsljuset under kölen en fot från fören.
»Jag tror, att detta är ungefär det rätta läget», sade Harry.
»Alle man till årorna!»
Båten lade ut från stranden, och vid ett kraftigt årtag af
höf-dingen sköt den ut i forsen. Tom höll andan, då den första
svallvågen kastade sig emot båten, men som den var lätt lastad, med
relingen minst en fot öfver vattnet, höjde den sig som en fjäder och
rusade ned i hvirfveln nedanför. Tom bet ihop tänderna och rodde
af alla krafter. Han kände, att om han såg åt sidan, skulle han
blifva yr i hufvudet af den hastiga farten och vattnets dån. Ett
par gånger hörde han liksom i en dröm Harrys rop: »Håll stäfven
inåt land!» eller: »Litet längre ut!» men liksom om det gällt en
kapprodd, ägnade han dessa ord blott föga uppmärksamhet, endast
rodde af alla krafter. På de lätta svängningarna af indianens kropp
såg han dock, att denne lydde order.
Han var icke medveten om någon förändring vare sig af
båtens rörelser eller i det omgifvande vattnet, förrän Harry skrek:
0
»Håll upp med rodden», och det var först då höfdingen lydde
denna tillsägelse, som han märkte, att den blifvit gifven. Han
såg sig nu omkring och fann. att kanoten flöt i jämförelsevis lugn
vatten.
»Den är en juvel!» utropade Harry. »Vi kunde icke hafva
gjort det bättre, om vi varit kanadensiska infödingar. Nu måste
vi ösa den så fort som möjligt.»
Nu först märkte Tom, att vattnet stod honom till knäna och
att båten var till hälften fylld. Höfdingen började genast ösa, men
Tom var på en lång stund ur stånd att följa hans exempel. Han kände
sig hjälplös som ett barn. Hela hans kropp genomilades af en
nervös rysning, och hans hand darrade så, att han icke kunde hålla
i handtaget på sin teskål, hvilken fick tjänstgöra som öskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
