Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen det kan vara hos den där besynnerlige karlen, som gör att
man skall akta sig för honom, det är jag icke människa att begripa.
Kan han skjuta?»
»Jo, det kan du ge dig på», svarade en annan gräfvare. »Han
skulle kunna skjuta en kula i pannan på dig, rätt mellan ögonen, tio
gånger å rad från ena änden af stora salen där uppe till den andra.
Det finns ej en skickligare och flinkare skytt på hela sluttningen».
»Men han tycks mig ej kunna sjunga ut», sade den nykomne.
»Det gör han heller icke, när saken gäller honom själf, men vore
det någon, som dristade säga ett ondt ord mot honom, skulle hans båda
kamrater i dess ställe sjunga ut mot den, eho han vara månde. Det
finns ingen trätlystnad hos honom, utan han är alltid för lugn och
ordning. Han är ett slags lynchdomare och har rensat ett par läger,
vid hvilka jag vistats. När någon sälle blifver allt för vild och
börjar skjuta mer, än som är brukligt och tillbörligt, och i
synnerhet om han anfaller fredligt folk och blifver till en skräck, då
kommer Limping Frank. Vid Dead Man’s Gulch fanns en liga,
bestående af tre, fyra karlar, som utgjorde en fasa för platsen. De hade
fått sju, åtta stycken andra med sig, och hände så en dag, att Texan
Jack, den värste af dem, utan någon anledning, så vidt man hade sig
bekant, tar och skjuter en ung karl, som just kommit till lägret.
»Jag var händelsevis inne i salen, då Limping Frank kom in.
Där stod Texan Jack och drack med ett par kamrater, skrattade
och skrålade. Vid det tillfället hade du ej kunnat känna igen
den lille mannen. Han hade kvällen förut vårdat en af mina
kamrater, som var sjuk, och när jag då suttit bredvid honom,
hade jag tyckt, att hans ansikte var mildt som en kvinnas. Men
nu voro ögonen vidöppna och läpparna sammanpressade, och han
hade just ett sådant där hårdt uttryck i sitt ansikte, som jag
visste bådade olycka — jag hade sett honom en gång förr, då
sinnet runnit på honom — och jag stack ned handen i bakfickan efter
pistolen, ty jag visste, att det skulle blifva en strid. Han stannade
midt i rummet och sade med hög, klar röst, så att hvar enda en
lystrade till: ’Texan Jack, mördare och bof, vi hafva tålt dig allt
för länge. Är du en man, så drag din pistol!’ Texan Jack
stirrade häpen på honom.
»Är du galen, lille man?», sade han.
»’Fram med pistolen eller skjuter jag dig på fläcken!’, sade
Limping Frank, och texanaren såg, att han mente allvar. Frank höll
ej sitt vapen i handen, ty han är aldrig den, som skaffar sig någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
