Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut. Scenen på gården var oförändrad. Nya hästhopar hade
blifvit indrifna, allt efter som de föregående hunnit blifva sadlade,
och när kvällen kom, hade hvar och en af karlarna blifvit försedd
med tre hästar. Hugh var högligen road af hvad han såg och
hörde, ty vaden voro många, och jubelropen och skrattsalvorna
oupphörliga. Följande dag började arbetet med att tämja de vilda
hästarna. Den ena efter den andra blef fångad och dragen bort
från hjorden. Betslet smögs på, och därpå blefvo deras ögon
förbundna, medan sadeln pålades och fastgjordes. Så steg Jake
upp. Klädet togs då bort från djurets hufvud, och striden tog sin
början. Hästarna försökte alla medel att kasta af ryttaren, men
förgäfves. Några underkastade sig efter en jämförelsevis kort strid.
Andra stredo länge och förtvifladt. Så snart den första segern var
vunnen, fälldes bommarna ned, och hästen fick göra en lång
ga-loppad utåt slätten, från hvilken han återkom kväst och darrande.
Därpå upprepades processen med ett nytt djur.
»Hur lång tid behöfver han för att tämja dem?» frågade Hugh
en cow-boy.
»Tre dagar i allmänhet; ibland måste han rida dem fyra, fem
gånger, men merendels är tre gånger tillräckligt. Sedan få vi
öfvertaga dem och afsluta arbetet.»
»Det måste alldeles förtaga deras krafter,» sade Hugh. »Det
vore bättre att göra det så småningom. De äro ju nästan ihjäl
-skrämda, innan man börjar med dem.»
»Han har ej tid», sade mannen. »Han får två dollar hästen
och stannar här fjorton dagar, och under den tiden tämjer han
godt ett hundra stycken. Sedan gifver han sig af till en annan
plats.»
»Det måste vara ett förskräckligt arbete för honom», sade
Hugh.
»Jo, det kan ni lita på. Han står sällan ut mer än två år.»
Så snart hästarna blifvit tämda, öfverlämnades de till cow-boys,
och Hugh, som varit urståndsatt att förrätta något arbete under två
dagar, började nu taga hand om dem, som skulle falla på hans
lott. Men han var kär i hästar och kunde ej tillåta sig begagna
samma våldsamma sätt som kamraterna. Den första lektion, de
gåfvo dem, var att lära dem stå stilla i det ögonblick lasson föll
öfver deras hufvud. Djuret leddes till en hög trästubbe och släpptes
därifrån; det rusade af i full fart, men då kastade ägaren
rännsnaran öfver dess hufvud och slog andra änden af repet ett slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
