Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
togo vägen, och återvände sedan hit. Jag antog, att några af er
skulle hunnit fram hit då.»
»Redo de fort?»
»Nej, de rastade några timmar. Förmodligen hade de ridit
långt, innan de anföllo vår by. Om jag ej blifvit varse deras eldar
en stund förut, hade jag kommit alldeles inpå dem, ty jag
beräknade ej, att de skulle göra halt så snart. Jag lurade på dem, och
när de bröto upp i morse, tog jag reda på spåret. De färdades ej
mycket fort. De hade omkring ett hundratal kreatur med sig, och
sannolikt hafva de tre till fyra dagsresor framför sig. Så vidt jag
kunde se, höra de ej till denna trakt. De sågo obekymrade ut och
beräknade helt säkert icke, att de kunde blifva eftersatta. Det är
icke så ofta, man jagar dem, då de väl kommit upp i bergen. Jag
är glad att se er här, gossar, och jag tackar er allesammans. Det
var, hvad jag väntade af er, att I skullen komma hit, så snart I
fingen budskapet.»
»Vi hafva en uthvilad häst med oss åt er, Steve», sade Jim
Gattling. »Vi dref vo in en hjord på eftermiddagen, och de bytte
alla hästar där hemma, så vi äro färdiga att rida med ens.»
»Det var bra, Jim.»
»Huru många äro rödskinnen?» frågade Broncho.
»Öfver fyrtio.»
»Dem reda vi oss lätt med.»
»Ja, om vi hinna dem, innan de komma fram till sin by,
Broncho. Men det tviflar jag på att vi göra.»
»Var lugn, vi skola besegra dem, Steve, om de så vore fyra
hundra stycken», sade Harry. »Vi hafva dragit ut för att åter
hemföra er Rosie och de andra flickorna, och det skola vi utföra,
var säker på det.»
Rutherford fattade Harrys hand och tryckte den. Sedan steg
han till häst och satte sig i spetsen för skaran för att visa dem
vägen.
Det var en mödosam ridt öfver den bergås, som skilde de båda
dalarna åt. De kunde endast rida i skridt, och det dröjde fem
timmar, innan de kommo fram till den flod, vid hvilken de skulle
slå läger. Här släpptes hästarna lösa för att beta, och männen
kastade sig ned på marken och somnade genast, ty det var öfver
midnatt. Med dagen voro de uppe igen; en stor eld tändes, och
man kokade en del af fårköttet samt bakade något bröd. Så snart
de ätit, gåfvo de sig åter i väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
