- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
140

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det finns några får där bakom min stuga», sade en af dem.
»Det är troligt, att de voro uppe på bergen, då indianerna kommo,
men jag såg dem gå in där i morse. Vi ha ej tid att koka något
nu, därför dela vi er mat, och så skjuter jag några får och skär
upp dem. De skola räcka för oss ett par, tre dagar.»

»Det var en god idé. Och finns det något mjöl kvar, som ej
blifvit bortstulet, är det bäst att dela det i några påsar på fem,
sex skålpund och taga dem med. Det skall komma till pass. Hallå!
Här komma några flere gossar.»

En minut därefter redo åtta cow-boys in.

»Hallå, Broncho, jag tänkte, vi skulle finna dig och din skara
här. Vi ha ridit allt livad tygen hållit för att komma i tid att följa
dig, om du drager ut.»

»Vi ämna oss åstad, så långt vi kunna, Ike, och hålla nu på
att byta hästar. Jag tror det finns så många öfver, att I kunnen
få hvar sin.»

»Han I hört, åt hvilket håll rödskinnen tagit vägen?»

»Icke ännu. Rutherford har följt efter dem, och han är nog
snart här igen; hvarom icke, skola vi möta honom. Det värsta är,
att de hafva tjugu timmars försprång, så att det ingen möjlighet är
att hinna upp dem. Hvad vi hafva att göra, är att skjuta ned
några af dem, gifva dem en minnesbeta och föra flickorna hem
igen, om vi kunna; samt göra detta så fort som möjligt för att
icke få hela indian territoriet emot oss.»

Inom några minuter voro de sist anlända försedda med nya
hästar. En häst togs med åt Rutherford, och, med en af de
öfver-lefvande efter indianinfallet i spetsen, gaf den lilla hären på tre
och tjugu man sig i väg. De redo fort, icke därför att man
egentligen behöfde skynda, men emedan hvar och en brann af begär att
komma till fienden. Sedan de ridit omkring tjugu mil, höllo de
in sina hästar, ty en eld blef synlig på ett icke långt afstånd
framför dem.

»Där ha vi bestämdt Rutherford», sade en af nybyggarne.
»Han väntar på oss.»

Då de kommo fram, reste sig en hög gestalt vid elden.

»Nå Steve, har ni kommit dem på spåren?» frågade Jim
Gatt-ling, den yngste af byinvånarne, ifrigt.

»De hafva gått öfver bergryggen ned i Springerdalen, därpå
genom den mindre canon och sedan upp till Pequinah Creeks
källa. Jag gick ej längre än genom canon för att se, hvart de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free