Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Steve ur sikte. Strax därpå hörde han emellertid honom säga:
»En fot ungefär mer åt höger.» Ett par sekunder därefter
upphördespänningen på repet.
»Är ni lyckligt nere Steve?» frågade Hugh.
»Jag sitter gränsle öfver åsen», svarade Steve. »Nu makar jag
mig framåt och I kunnen när som helst släppa ned Broncho.»
De andra båda männen sänktes ned, och så blef det en lång
tystnad. Det var ingen lätt sak, det visste Hugh, att krypa fram
på klippåsen, ty den var ingalunda jämn. Största faran bestod
dock i att det kunde vara lösa stycken, som rubbades och föllo
slamrande ned. När emellertid tio minuter förflutit utan att något
ljud förnummits, voro väktarne säkra på, att de tre männen
lyckligen nått toppen *midt emot. Det var ingenting annat att göra än
att sitta och vänta nu. Efter en och en half timmes förlopp lutade
sig Hugh åter ut öfver kanten och lyssnade ifrigt. Då hörde han
en röst nerifrån som sade: »Släpp ned det andra repet, Hugh, vi
äro båda tillbaka bär.»
Det kortare repet släpptes ned, ty det längre hade blifvit
an-vändt till att fira ned Steve från den andra kullen, och efter en liten
stund stodo Broncho och Långe Tom uppe hos dem.
»Jag tror gubben kom lyckligt och väl i väg», sade Broncho
Harry. Vi hafva stått och lyssnat hela tiden, men ej hört ett ljud
Det är alldeles fullt af det där slöddret här rundt omkring. Du
hör skallet af prärihundarna och uggleskriket. Det är rödskinnen*
som gifva tecken åt hvarandra, hvar de befinna sig; de äro som
en svärm kring foten af den här kullen, men vi hörde dem icke
på andra sidan, och där tror jag ej det finns många. Steve måsto
ha kommit förbi dem nu. Det var en ypperlig idé af dig Hugh*
han skulle aldrig kommit förbi fienden, om vi hissat ned honom här;
men det kan jag säga, att det ej var någon lätt sak att i mörkret
maka sig fram på den där smala bergåsen. Men vi äro ju vana att
hålla balansen i sadeln, och därför kunde vi göra försöket; på
somliga ställen var klippan nära nog så skarp som en knif.» •
»Tror du det är fara för ett nattligt angrepp, Broncho.»
»Man kan aldrig vara säker på det där slöddret, men jag tror
knappt det är sannolikt, att de ämna försöket; de veta ju, att de
ej kunna komma upp till toppen, och att det enda, de skulle kunna
göra, vore att döda några af hästarna och skjuta ihjäl skiltvakterna.
Och för detta anse de väl ej värdt att riskera flere lif; för resten
är det icke godt att komma upp här i mörkret. De kunna krypa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>