Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det är väl, att det är slut på allt det här eländet», sade
domaren, »men det gör mig ondt om hans hustru, tv folket talar
väl om henne, och jag tänker mig, att hon haft ett svårt lif
tillsammans med honom; men naturligtvis måste hon varit
medbrotts-lig i mannens bedrägeri.»
»Jag är ledsen för hennes skull, mycket ledsen», sade Hugh.
»Hon var alltid mycket god mot mig, och jag har skäl att tro, att
hon gjorde allt, som i hennes förmåga stod, att skydda mig. Vid
min död skulle han nämligen ärft hela förmögenheten, och vi veta
nu, att han ej var den, som skydde några medel. Jag är säker på
att hon handlat af rädsla för honom.»
»Jag har mina skäl att tro så med», sade mr Randolph; »om
jag ej misstager mig allt för mycket, har hon i en af mina vänners
händer lämnat ett dokument, hvilket i händelse hon dött, skulle
afslöjat hela bedrägeriet. Emellertid skola vi nu ej längre upptaga
er tid, utan genast gifva oss af jämte ett par poliskonstaplar att
utföra arresteringsordern.»
De hyrde ett par vagnar samt anmodade två polisbetjänter att
följa med, hvarpå de gåfvo sig af ut till Byrneside. Vid
framkomsten sade mr Randolph till betjänten: »Anmäl mig för mr
Tunstall, men säg ingenting om, att jag ej är ensam! De följde tätt
efter betjänten öfver vestibulen, och då denne öppnade en dörr och
anmälde mr Randolph, inträdde de med detsamma. Mannen stod
på kaminmattan. Hustrun såg röd och upprörd ut. Uppenbarligen
voro de midt uppe i en träta. Symonds såg ond och förvånad ut,
då sällskapet inträdde.
»Gör er plikt!» sade mr Randolph till den ene af konstaplarne.
»Jag har order att arrestera er, John Symonds, för bedrägeri
och stöld.»
En mustig mexikansk ed for öfver karlens läppar; därpå blef
han åter tyst.
»Hvem vågar anklaga mig för det?» frågade han.
»Det vågar jag», sade Hugh och steg fram, »och här äro mina
vittnen, män, som kände er i Cedar Gulch och som igenkände min
mördade farbrors lik.»
»Förräderska!» utbrast Symonds på mexikanska, och i samma
ögonblick sträckte han ut armen, och ett pistolskott small. »Och
hon skickade ut dig», skrek han, vänd till Hugh, men då han åter
stod i begrepp att höja armen, small ett annat skott, och han föll,
träffad i pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
