- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Andra Bandet. C-F /
72

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likna dessas invånare; det egentliga
Dalfolket har ett eget språk, som tydligen
härstammar från Isländskan och har
mycken likhet med Låg-Skottskan; men
Öster-Dalkarlen är mer allvarsam och
»tung på foten», Vester-Dalkarlen
deremot mer gladlynt och »lätt på foten»
samt till sina seder icke olik
Norrmannen. Folklynnet är imellertid olika icke
blott i landets särskilda större
afdelningar, utan äfven i de särskilda
socknarna. Så brukar man t. ex. säga, att
Mora-karlarne äro sturska,
Rättviks-karlarne enfaldiga, Svärdsjö-karlarne
beskedliga, Gagnefs-boerna lata,
Leksandsboerna flitiga, Vesterdals-karlarne lifliga
o. s. v. I afseende på seder och
vanor råder mycken olikhet icke allenast
mellan socknarna, utan mellan byarna
i samma socken, och alla dessa
olikheter bibehållas med omsorg. Det kan
med ali rätt om Dalkarlarne sägas, att
deras lands natur på dem tryckt sin
stämpel och gjort dem till hvad de
mångfaldiga gånger visat sig vara, fria
och sjelfständiga, viljekraftiga och
dugtiga, med ett ord »till män för sig».
Det förtjenar anmärkas, att qvinnornas
antal, i synnerhet de äldres, ansenligt
öfverstiger karlarnes. Att en stor del
af befolkningen årligen utvandrar för
att söka arbete (det så kallade
»herrarbetet») är bekant, och torde dessa
utvandringar hafva i någou mån
bidragit till att försämra befolkningens
charakter. Detta utvandringsarbete utgör
imellertid en nödvändig och allmänt
anlitad binäring. — Till provinsens
hufvudnäringar hörer företrädesvis
jordbruket, nu ansenligen utvidgadt och på
flera ställen idkadt efter nyare och
bättre methoder. Hafra är länets
huf-vudsäde, och odlingen af rotfrukter, i
synnerhet af potates, har tilltagit med
hvarje år. Trädgårdsväxter odlas föga,
och planteringen af ädlare fruktträd
hör till sällsyntheter. Lin och hampa
odlas så mycket, att de motsvara
behofvet; humle finnes i allmänhet föga,
ehuru några trakter hafva så mycket
deraf, att de kunna afsätta humle till
andra orter. — Spauumåls-afkastningen
har genom åkerbrukets förbättring och
utvidgande genom odlingar blifvit
ansenligt tillökad; dock måste en tionde-

del af hvad inom provinsen förbrukas,

årligen hemtas från andra orter.
Följande tablå meddelar en öfversigt af

utsädet och skörden 1855:

Skörd:

Hvete . . 470 tunnor.
Råg . . . 11,700 »
Korn . . 7,300 »
Hafra . . 36,800 »
Blandsäd 16,900 »
Arter . . 858 »
Potates . 22,400 »
Hvete . . 2,880 tunnor.
Råg . . . 70,200 »
Korn . . 36,500 »
Hafra . . 165,600 »
Blandsäd 76,050 »
Arter . . 3,400 »
Potates . 134,400 »

Provinsen har sedan 1856 en
landtbruksskola på Wassbo, 1 mil från
Falun. — Boskapsskötseln befinnes i
allmänhet på eu ganska låg ståndpunkt,
hufvudsakligen genom bristen på
tillräckliga och närande betesmarker samt
på foder för kreaturens vinterfodring.
En förändring i detta förhållande lärer
icke heller vara att vänta, så framt
icke de skogar, som icke äro
odlingsbara, bli upplåtna till betesmarker, och
så framt icke vinterutfodringen kommer
att hemtas från den plogbara jorden,
hvilket skulle vara enda medlet att
öfvervinna de hinder, som ställa sig i
vägen för boskapsskötselns utveckling.
Sommartiden drifves boskapen till de
s. k. »fäbodevallarna», vid hvilka en
stor del af befolkningen då uppehåller
sig, och som äro provinsens bästa
betesmarker. Provinsen hade 185 5
inalles 13,900 hästar, 2,400 oxar, 52,500
kor, 15,900 stycken ungnöt, 93,000
får, 12,700 svin och 39,500 getter. —
Skogarne äro ännu tillräckliga för alla
ortens behof, men förödas i allmänhet
obetänksamt, i syunerhet der tillfällen
till afsättning af skogsprodukter
underlätta misshushållningen. I några
socknar är behofvet att köpa skogseffekter
redan ganska känbart, och om icke
detta behof snart skall utvidgas äfven
till andra delar af provinsen, måste
snart en ny lagstiftning för skogarnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 13:46:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free