Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forsa, eller Forssa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manufakturverk med 6 spikhamrar för
2:ne stockar samt en tredje stock med
ytterligare 3 hamrar, för närvarande
uuder byggnad, pappersbruk med 2:ne
kypar och 3 valsar, qvarn med 3:ne
par stenar i ett hus samt ett 4:de par
i särskildt qvarnhus, såg och skattlagdt
ålfiske. Den tillhörande
landtegendo-men ligger till en del i Södermanland
och det öfriga inom Skedvi socken af
Östergötland, der brukets skog är
be-lägen. Stångjernsbruket uppbyggdes på
1 650-talet af ryttmästaren Svante
Rosenstråle på Barksäter, men synes icke
under hans tid kommit i god gång, ty
smedjan flyttades kort efter
anläggningen, för otillräcklig vattendrägt skull,
från den första bjggnadsplatsen. Då hr
Svante Rosenstråle få år derefter afled,
skiftades bruket mellan hans barn, så
att sonen, generalmajoren friherre
Li-bert Rosenstråle, fick hälften, och den
andra hälften delades mellan 2:ne
döttrar, men inlöstes af eu slägting,
gen.-major Carl Gyllenpistol, sedan
landshöfding öfver Kalmar län och Öland,
gift med Märta Rosenstråle från
Sonstorp, en brorsdotter till herr Svante.
Efter detta skifte, som skedde 1663,
fortfor bruket att vara deladt under
nära hundra år eller till 1756. Den
er.a härden (ty bruket bestod då endast
af 2:ne stångjernshärdar med en
gemensam hammare) ärfdes efter Libert
Rosenstråle af hans son, Svante, gift
med Sigrid Märta Rosenholm, hvilken,
sedan hon blifvit enka, disponerade
brukslotten till början af 1720-talet.
Derefter öfvergick denna lott till
hennes svägerska, Margaretha Rosenstråle,
gift med majoren Olof Rosenstierna,
mellan hvars barn den ytterligare
skiftades, så att denna härd, då benämd
den Rosenstiernska, på 1750-talet var
delad i tolfte-delar.
Den andra härden öfvergick från
Gyllenpistol till dess enka, och efter
hennes död år 1710 till dottern,
baronessan Charl Gyllenpistol, gift med
öfversten Lorentz Hyltenhjelm, som
egde Skesäter i Vestra Wingåker. Sedan
de bägge aflidit åren 1719 och 1722,
utan att efterlemna barn, ärfdes deras
lott i Forsa bruk af en annan dotter
till Gyllenpistol, Margaretha, gift med
öfverstlöjtnant Rutger Fuchs. Det var
han, sotu år 1719, i spetsen för
Södermanlands regimente, hvars chef han då
var, slog Ryssarne vid Södra Stäket,
der de landstigit i afsigt att bränna
Stockholm. Bruket sålde han redan år
1723 till öfverinspektören Mårten
Westerling, hvars sou bibehöll härden till
medlet af 1740-talet, då svågern,
kapi-teulöjtnant C. R. Vult von Steijern,
inlöste densamma. Denne började att
inlösa de Rosenstiernska lotterna i
andra härden, men sålde sjelf år 1756
sin andel, som då utgjorde 19/24:(lelar
i bruket, till handlanden Johan
Lundmark i Nyköping, hvilken kort derpå
löste till sig de återstående
Rosenstiernska lotterna och började bygga på
stället, i afsigt att der bosätta sin son.
Han lyckades ock genom lifstidsköp
komma i besittning af de angränsande
säterierna Beckershof och Skalltorp,
hvilka han ämnade förena med bruket;
men då sonen dog i början af 1770-talet,
försålde han all denna
sammanbragta egendom till brukspatron Carl
Gustaf Indebetou, som förut varit
delegare i Nyköpings messingsbruk.
Landt-egendomarne hann Lundmark aldrig
tillträda ; men 1/„ år efter försäljningen
till Indebetou afled egaren till
Beckershof, dit den nya köparen genast
utflyttade.
Brukspatron Indebetou uppbyggde
manufakturverket vid Forsa, hvarom
han likväl hade en långvarig process
med riksrådet grefve Stromberg, som
egde hälften i qvarnen, belägen vid
samma vattenfall. Han förskaffade ock
bruket dess rekognitionsskog, hvarom
fråga varit allt sedan Gyllenpistols tid,
på 1600 talet, utan att saken ändock
kunnat föras till slut. Äfven inlöstes
under hans tid Noors krono-ålfiske,
hvaraf hälften tillföll bruket och hälften
Forsa qvarn. Efter hans död år 1791
tillföll stångjernsbruket yngsta sonen,
Daniel Indebetou, som ock inlöste
manufakturverket, hvilket blifvit förenadt
med Beckershof och några är tillhörde
en äldre broder. Han lyckades ock
med bruket förena 2:ue närgränsande
hemman och hälften i qvarnen, som
uuder uågon tid varit skiljd från
bruket. Den öfriga hälften af samma qvarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
